Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
VETENSKAPEN OCH LIVET
Kontaktorganet på lokomotivet utgöres
av en sko fäst i nedre änden av en vertikalt
rörlig kolv, som skjutes upp emot en
antagonistfjäder. Kolven drives tillbaka 76
millimeter när den träffar pedalen, vars
centrum ligger 76 millimeter högre än den
yttersta punkten som direkt träffas av skon.
När skon skjutes upp öppnas en ventil,
så att den komprimerade luften från
bromsledningen tränger in i en liten cylinder oph
driver upp en kolv, som verkar på en
Vevstake kontrollerad av en regel, som utgör
ett slags elektriskt lås. Regeln, som är
monterad på en axel, vrider sig, om dess magnet
icke genomlöpes av någon ström, men om
magneten påverkas av ström kan den icke
röra sig. När regeln rör sig verkar en på
densamma fäst arm på en kran till
luftbromsen och åstadkommer bromsning.
Specialkranen eller regulatorn, som reglerar
ångtillströmningen till lokomotivets
cylindrar, stänges samtidigt.
Den elektriska regeln påverkas av en
ström från ett batteri längs banan.
Strömmen föres fram av en ledningstråd som
skyddas av ett rör och förenar skon med
en dosa i maskinhytten där sagda
elektriska regel är insatt.
Så snart därför en pedal av någon
anledning icke genomlöpes av strömmen, slås
luftbromsen till. Det önskade trycket råder
i hela rörledningen och om det blir ett brott
och följaktligen en trycksänkning fungera
bromsarna automatiskt.
EN PONTON FÖR ATT UPPTAGA HYDROPLAN
Under kriget byggde engelska marinen
ett slags pråmar för att draga fram de
stora hydroplanen till en punkt där de
skulle utföra sina operationer — varigenom
man ansenligt ökade deras aktionsradie —
samt. för att komma dem till hjälp och föra
in dem till land om de hade förolyckats.
Pråmen var konstruerad som en flytdocka,
d. v. s. den innehöll ballastreservoarer så
att man kunde sänka bakre delen
tillräckligt långt under vattenytan för att
hydroplanen med lätthet skulle kunna föras upp
på flotten.
Vår bild, som vi erhållit från The
Scien-tific American, visar hur man gick tillväga,
men man ser icke på densamma ett slags
plattform som går på räls på botten av
pråmen. Plattformen bildar ett lutande
plan, som föres ned baktill i flottens akter
och gör att man lättare kan draga upp
aeroplanet på denna. När flygapparaten
väl kommit ombord och blivit fastsurrad,
tömmer man ballastbehållarna på deras
innehåll medels komprimerad luft som finns i
cylindrar ombord, och därpå sätter man
maskinerna igång och för aeroplanet i hamn.
MAN DRAR UPP ETT HYDROPLAN PÅ PONTO^EN FÖR ATT FÖRA DET I HAMN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
