Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TELEGAFERING
AV BILDER OCH FOTOGRAFIER
Av JAQUES DESLIONS
Problemet att överföra bilder på långa
JL avstånd med elektricitetens hjälp har
varit föremål för många uppfinnares arbete,
och vi skola här se några av de
betydelsefullaste lösningar som givits på den
svårlösta frågan.
Den första bildtelegrafen synes vara
uppfunnen av den engelske fysikern Henry
Davy (1778 — 1829). Hans apparat, som för
övrigt var ganska invecklad, kunde med
hjälp av tre ledningstrådar rita tecken på
avstånd med en lösning av jodkalium.
Något senare framlade Wheatstone idén
till en autografisk telegraf, varefter
amerikanen Bain uppnådde samma resultat
medels en liknande elektrolytisk process.
Han använde sig av ett papper
impregnerat med gult blodlutsalt, ferrocyankalium;
detta lade han på en cirkelrund skiva
förenad med den negativa polen, medan den
negativa strömmen från ett batteri på den
andra stationen leddes in genom en
stålspets som vilade mot papperet. Medan
skivan roterade förlängdes stifthållaren så
småningom, så att spetsen kom att beskriva
en spiral på papperet. När strömmen gick
fram sönderdelades ferrocyankaliet och
bildade blåa streck och punkter, vilka
tillsammans utgjorde en teckning.
Det var emellertid en engelsk fysiker,
Blackwell, förbehållet att uppfinna den
första teleautografen, som kunde återgiva
vilken teckning som helst. Den var inrättad
på följande sätt: Vid vardera stationen
fanns en metallcylinder som vreds runt av
ett urverk. Mot cylindern vilade ett
ritstift, som samtidigt försattes i en fram- och
återgående rörelse av samma urverk. Man
försäkrade sig om, att de båda stiften rörde
sig synkront på båda stationerna vid
början av varje telegrafering. Man hade förut
rullat upp på cylindern teckningen, som
var utförd på silverpapper med en
isolerande krita eller ett isolerande bläck.
Mottagningsstationens cylinder var beklädd
med ett liknande silverpapper. Vid
telegraferingen bröts strömmen varje gång
stiftet träffade en av de ritade isolerande
linjerna, men passerade, när stiftet var i
beröring med metallpapperet. Strömmen
återgav då vid mottagningsstationen
»telegrammet» i vita streck mot en blålinjig
bakgrund. Ett sådant skriftstycke fanns
utställt på Världsutställningen i London
1851, men utan apparat. Därför började
också en hel del uppfinnare vid denna
tidpunkt söka åstadkomma en enklare
autograftelegraf än Blackwells.
Under 1855 visade abbé Caselli några
goda telegram, som han avsänt med sin
pantelegraf. Hans uppfinning väckte ett
oerhört uppseende bland teknikerna, och
den inspirerade också en hel del
efterföljare. Caselli hade i sju år varit sysselsatt
med försök på telegraflinjerna för att få
sin apparat fullfärdig och undvika
Blackwells huvudfel. I dennes system, liksom i
alla dittills uppfunna, använde man
nämligen strömmens verkan endast omkring
skriften eller teckningen som skulle återgivas,
ty det var alltid bläcket som var mer eller
mindre isolerande. Men detta hade till följd
att strecken måste vara mycket grova och
strömmen av kort varaktighet, ty det
fuktiga metallpapperet, som färgades kemiskt
vid strömmens passage, spred alltid färgen
utanför den ursprungliga linjen, så att de
vita partierna lätt blevo förvridna. För
övrigt kunde rubbningar i
strömöverföringen göra att strömmen verkade för
länge, så att strecken blevo för långa,
vilket ytterligare framhävde apparatens
brister.
Caselli lyckades genom en sinnrik
kombination av strömmarna omkasta de nämnda
verkningarna samtidigt som han förbättrade
överensstämmelsen i tid. mellan
apparaterna och arrangerade så, att de sekundära
strömmarna i telegraf ledningarna icke
inverkade på hans pantelegraf. Trots dessa
förbättringar blev pappersremsornas
kemiska preparering ett svårt hinder för att
det beaktansvärda men ömtåliga
instrumentet skulle komma i allmänt bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
