Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
VETENSKAPEN OCH LIVET
FÖRNIMMA VÄXTERNA DE ELEKTRISKA VÅGORNA?
Man vet att växterna alltid vända sig
mot ljuset, att blommor och blad
sträckas upp för att få så mycket som
möjligt av den livgivande solen och att ljuset
i hög grad inverkar på växternas liv. Om
de utsättas för ett mycket starkt ljus, som
är rikt på blåa och violetta strålar, minskas
deras växtkraft, om de däremot träffas av
ett milt ljus påskyndas tillväxten.
Ljusets s. k. tropiska verkan, d. v. s.*
dess förmåga att få växten att utföra
rörelser mot detsamma, är starkast för de
violetta och ultravioletta delarna av
spektrum, d. v. s. för kortvågigt ljus. Ju mer
man kommer över åt det gula och röda
ljuset, ju mindre blir den tropiska verkan,
och för rött ljus med dess relativt långa
vågor blir verkan på växtens rörelser så
gott spm ingen.
Om man nu tänker sig att växten skulle
utsättas för ännu längre vågor, d. v. s. för
elektriska vågor, så kan man undra hur
den då kommer att förhålla sig. Mr J. C.
Bose har i den engelska tidskriften Nature
omtalat några försök, som han gjort just
för att finna hur växterna förhålla sig
inför de elektriska vågorna, vilkas längd
växlar från 0,6 cm. till flera kilometer.
Vid en första tanke på saken förefaller
det knappast rimligt att växterna skulle
kunna röna något inflytande av vågor som
äro 50 miljoner gånger längre än de korta
vågorna i det ultravioletta området av
ljusspektrum. Vårt öga kan ju endast
uppfatta våglängder inom ett mycket litet
område, nämligen från rött till violett ljus;
utanför dessa gränser se vi ingenting mera,
ehuru ovanför det violetta ligger det
kemiskt mycket verksamma ultravioletta
området och under det röda de infraröda
strålarna samt de elektriska vågorna. Skulle
då växten kunna förnimma så ofantligt
olika vågor?
Växten förnimmer eller rättare sagt
påverkas av ljuset på två olika sätt, beroende
på vad slags ljus som användes. Det violetta
och blåa ljuset åstadkommer en yttre
verkan, en rörelse hos växten; det röda ljuset
däremot verkar kemiskt uppbyggande; det
* hjälper växten i dess livsfunktioner,
näringsupptagningen. I vanligt ljus äga båda verk-
ningarna rum; de blåa strålarna draga
växten till sig, de gula och röda bygga upp
den.
Bose har utfört försök för att iakttaga
inverkan av de elektriska vågorna på
växterna. Han fann redan för fjorton år sedan
att korta elektriska vågor förorsaka en
långsammare tillväxt. De framkalla också
rörelser hos bladen på en mycket känslig
Mimosa. I början av detta år gjorde han
ny^i försök för att finna om alla växter och
icke blott de känsliga Mimosorna påverkas
av långa elektriska vågor, särskilt sådana
som användas vid telegrafering utan tråd.
Det visade sig att växter av olika slag
mycket tydligt förnimma elektriska vågor
som träffa dem. Med en känslig apparat
kunde Bose iakttaga att starka elektriska
stimulanser från sådana vågor gjorde att
växten saktade av i sin tillväxt. Dess svar
på vågornas inverkan kom nästan
ögonblickligt; det förgick blott några få
sekunder mellan vågens ankomst och växtens
avdomnande, såsom Boses crescograf
utvisade. Denna består av en våg, vars ena
arm uppbär den växande plantan, medan
den andra armen får ett slags
kompensationsrörelse som fortgår precis lika hastigt
som plantan växer i höjden, så att plantans
topp alltid befinner sig i samma punkt.
En så noggrann jämvikt uppnår man
genom en variabel regulator. Plantans växt
upptecknas av en hävarm, som flera gånger
förstorar den verkliga rörelsen. När
jämvikten är fullständig visas tillväxten som
en horisontell linje. Varje påskyndande av
växthastigheten driver upp vågen med
påföljd att växtkurvan går ned, en
fördröjning av växthastigheten skulle förorsaka
motsatsen, följaktligen ett uppåtstigande
på kurvan. På detta sätt kunde man lätt
iakttaga de elektriska vågornas verkan på
växten. Om vågens inverkan är svag hämtar
sig växten snart, tills den träffas av en ny
våg. Den får liksom ett dövande slag av
varje våg. Det är tydligt att den har mycket
vidsträcktare och starkare förnimmelser
av dessa vågor än vi, ty av vad vi för
närvarande veta kunna vi icke med våra
sinnesorgan uppfatta när en elektrisk våg
träffar oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
