Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
VETENSKAPEN OCH LIVET
malmådror i kontakt med skiffrar och
därför äro skifferområden alltid intressanta att
utforska.
En del bergarter stå i ett bestämt
förhållande till tenn och guld såsom
granu-literna, under det porfyrer ofta höra
samman med koppar-, bly eller zinkmalmer.
Men dessa anmärkningar äro icke absolut
giltiga, utan tillåta undantag, ty man har
funnit tenn i tertiära bergarter.
Genom att studera befintliga fyndigheter
har man funnit att ådror och malmlager i
själva verket avvika ur sin riktning endast
på grund av veckningar eller förskjutningar
i jordlagren, bakom vilka de oftast
fortsätta i sin ursprungliga form. Detta är en
allmän regel, välbekant även för personer
vilkas praktiska kunskaper ofta inskränka
sig till några malmstycken, som de funnit
i omgivningen där de bo.
När geologen skall undersöka ett område
som misstankes vara malmförande börjar
han med att iakttaga de spår som äro
synliga på ytan. I grannskapet av saltlager
finns det ofta saltkällor, och likaså är
vattnet i bäckar och källor i närheten av
kopparlager ofta grönfärgät eller brunfärgat
invid järnlager. Bergarterna som innesluta
en del malmådror äro också karaktäristiska;
sålunda åtföljer kvartsen tennmalmer och
guld, flusspaten är ofta förenad med bly,
kalciten med silver och mägnesiabergarter
med koppar.
I skogstrakter är det nödvändigt att
barlägga de i dagen gående fyndigheterna,
och därvid använder man sig av eld eller
yxa. Det händer dock ofta att de
upplysningar man vinner av observationerna vid
ytan icke alls motsvara vad som finnes
på djupet.
Detta har mångfaldiga gånger vilselett
jordägare, som inbillat sig att de ha stora
mineralrikedomar i sin jord, medan det i
verkligheten ingenting finns där.
När man undersöker ett lager, tar man
reda på växlingarna i dess lutning och
riktning samt de veckningar det undergått och
vilka kunna ha till följd^att dess mäktighet
varierar och följaktligen också dess värde.
Ofta äro mineralen sönderdelade på ytan.
Karbonater och fluorider förvandlas till
oxider, och pyriter överdragas med en
järn-hätta, som ofta försvårar en bedömning
av deras halt.
STUNDOM MÅSTE PERSONALEN SJÄLV DRAGA FRAM BORRAPPARATEN
Som man ser får borrens vertikala pelare tjänstgöra som underrede för de ire hjulen, varpå den
rullas fram till borr platsen genom skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
