Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
VETENSKAPEN OCH LIVET
VI SE I A OCH B RESPEKTIVE SPETSARNA AV
EN VANLIG NÅL, OCH EN CYLINDRISK NÅL
BETYDLIGT FÖRSTORADE. MAN FÖRSTÅR ATT
DEN SENARE ICKE TRUBBAS AV VID
ANVÄNDNINGEN
bart mycket bättre än den ursprungliga
apparaten. Men man måste ha två
hörslangar i öronen, vilket var ett steg bakåt,
ty därigenom kunde man icke längre höra
direkt. Edison hade nämligen märkt att
trattens egna vibrationer voro en av
orsakerna, och det icke den minsta, till de
förändringar i ljudet som man påbördade
fonogra-fen; sagda olägenhet var nästan helt och
hållet borta i slangarna, och detta var
skälet till att han använde dem. Man kunde
koppla in flera par sådana slangar på samma
rör till fonografen, men ju flera åhörarna
voro, dess sämre hörde man. Vi skola icke
beskriva Edisons apparat av 1888, ty det
skulle föra oss för långt, men vi skola
anmärka, att det här icke längre var cylindern
som flyttade sig framför stiftet, utan detta
senare som rörde sig fram längs cylindern,
vilket ju också var riktigare.
I en apparat, som kallades grafofon,
använde Mr Tainter en cylinder av kartong,
15 centimeter lång och 30 millimeter i
diameter samt överdragen med ett vaxskikt.
Cylindern placerades på en liten svarv, som
drevs av en pedal. Upptagningssystemet
bestod av en tunn membran av glimmer, i
vars mitt en stålspets var fästad.
Reproduktionssystemet var detsamma med
undantag av att spetsen då ersattes med en
lätt stålfjäder. Ljudvågorna leddes till
åhörarnas öron genom två smala
gummislangar.
Alltifrån Tainters grafofon följde
förbättringarna slag i slag.
Först ersatte man nästan allmänt
stålspetsen med en safirspets vid återgivandet;
denna är hårdare och blir icke så lätt
trubbig, och vidare är dess spets icke så vass
som stålnålens, varför inskriptionen i vaxet
håller längre. Efter en tid återgick man
dock till stålspetsen, och en del fabrikan-
SIDENMEMBRAN SOM ANVÄNDES FOR ATT DÄMPA LJUDET AV ORKESTERSTYCKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
