Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONOGRAFENS UTVECKLING
215
att man fort tröttnar på att höra
den; för det andra tro vi själva
gärna att vi äro artister och
föredraga därför att hamra på
ett piano eller gnida på en fiol
framför att skaffa oss ett
mekaniskt instrument.
Fonografen är sålunda icke
den bästa lösningen på problemet
att uppteckna ljuden. Man
försöker därför alltjämt andra
metoder, och ehuru vi icke kunna
ingå på alla de egendomliga
laboratorieapparater, som
försöken frambragt, böra vi dock
omnämna tvenne metoder, som på
sin tid uppväckte livligt intresse
inom den vetenskapliga världen
och som måhända en dag komma
att lösa problemet
tillfredsställande.
Vi ha då först den av Ruhmer
uppfunna ljusfonograf en.
Ruhmer fotograferade ljuden på ett
ljuskänsligt papper, som rullade
upp sig med likformig hastighet
liksom en kinematografisk film. I stället för
fördjupningar och upphöjningar i ett plastiskt
ämne får man här mer eller mindre starka
ljusförändringar i papperet. Om man låter
en ljusstråle falla mot papperet släpper
sålunda detta igenom en ljusmängd som
växlar i enlighet med genomskinligheten;
ljuset får falla på ett selenbatteri (som
bekant varierar selens elektriska
ledningsförmåga i omvänd proportion till
belysningsstyrkan). Selenbatteriet är inkopplat i en
telefonledning, och strömmen igenom
telefonen växlar därför ständigt i styrka och
återger i mikrofonen det fotograferade
ljudet.
Dansken Poulsen, den sjungande
ljusbågens uppfinnare, uttänkte en apparat
som han kallade Telegrafon, och som var
grundad på en helt annan princip.
Instrumentet bestod av en liten elektromagnet,
framför vilken en på en rulle spiralformigt
upplindad ståltråd rörde sig.
Elektromagneten ingår i strömbanan från en telefon,
framför vilken man talar eller sjunger.
Under inflytande av de till sin styrka
växlande strömmarna från telefonen
magnetiseras magneten olika starkt, och därav blir
MASKINSKRIVERSKAN SKRIVER TEXTEN SOM BLIVIT
UPPTECKNAD PÅ FONOGRAFSKIVAN
också spiralen, som passerar framför dess
poler, olika starkt magnetiserad. Spiralen
blir sålunda genom magnetisk induktion
laddad till en magnetisk potential, vars
växlingar motsvara växlingarna i
ljudstyrkan. För att återgiva ljudet, som
finnes i spiralen i form av magnetism,
behöver man blott rulla spiralen framför en
därför avpassad telefon.
Man kan utnyttja fonografens förmåga att
magasinera ord till ett par praktiskt
nyttiga ändamål, nämligen för att lära
främmande språk och underlätta diktamen.
Studiet av främmande levande språk
underlättas därigenom att eleven hör orden
uttalas samtidigt med att han ser hur de
stavas. Dock inverka biljuden ofördelaktigt,
och detta är sannolikt anledningen till att
metoden icke vunnit större utbredning.
Däremot har fonografen fått stor
användning vid dikt er ing. I stället för att diktera
direkt för en stenograf eller maskinskrivare
talar man framför fonograftratten, varefter
fonografen är färdig att upprepa det
dikterade när som helst för
maskinskriver-skan. Detta är fonografens viktigaste
praktiska användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
