Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SÄTT ATT MÄTA
STJÄRNORNAS TEMPERATUR
Av R. de BELMONT.
stjärna, sänd mig blott en stråle och
jag skall skriva din historia», sade den
berömde astronomen Janssen, när han såg
vilka ofantliga framsteg Spektralanalysen
gjorde inom astrofysiken. Hans
efterföljare bekräftade flerfaldiga gånger dessa
profetiska ord, och nutidens astronomer
kunna icke blott påvisa närvaron av olika
grundämnen i en stjärna, utan de kunna
också noggrant uppmäta temperaturen hos
en sol, vars ljus behöver århundraden
för att nå fram till oss.
För att bestämma solens värmeförmåga
lät Bouguer solljuset tränga in i ett litet
mörkrum genom en fin öppning, bakom
vilken fanns en konvergerande lins.
Belysningen var förminskad i samma
proportion som den lilla öppningens yta stod
till stålknippets yta på skärmen.
Senare använde sig Fizeau och
Foucault av solljusets kemiska
verkningar för att mäta dess energi
(1844). Tack vare fotografien kunde
de jämföra solens styrka med
konstgjorda ljuskällor. Den ljusmängd,
som erhålles per enhetsyta i
solbilden i brännpunkten på en lins, är
nämligen proportionell mot objekti-
vets fria öppning. De uppfångade solbilden
på en jodsilverplåt och reglerade
exponeringstiden så, att tonen på den slutliga
kopian förblev lika under alla försöken och
sålunda motsvarade en och samma mängd
sönderdelat jodsilver. De konstaterade att
exponeringstiden inom vissa bestämda
tidsgränser varierade i omvänd proportion till
objektivets öppning och att den följaktligen
förblev proportionell till den totala
energimängden i ljuset som upptogs av bilden.
När de vidare jämförde solbilden med bilden
från det positiva kolet i en elektrisk
båglampa, som begränsades till samma
skenbara vinkel genom en bländare, funno de
att den kemiska verkan är proportionell
mot belysningen. Denna relation gäller
dock endast kort tid, ty den reducerade
silvermängden,
som till en början
är proportionell
mot tiden, går
slutligen mot en
bestämd gräns.
Men 1881
kunde Janssen tack
vare fotografiens
framsteg använda
CAMPBELLS HELIOGRAF FOR ATT BESTÄMMA INSOLATIONENS VARAKTIGHET
Apparaten utgöres av en glaskula, som vilar på ett horisontellt underlag. En pappersremsa lägges på
bordet så att kulans brännpunkt alltid faller på papperet. På bilden synes papperet framför kulan,
men i verkligheten skall det ligga bakom densamma på lämpligt avstånd. Papperet förkolas då på
de ställen, där solen har lyst på detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
