- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
237

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FYRVERKERIET

237

EN ITUSKUREN BOMB

Man ser i det inre de många små kuberna, som
vid explosionen förvandlas till glänsande stjärnor.

ningen. Lerlagret är genomborrat och hålet
fyllt med kalikrut, som tjänar till att
antända svärmaregarnityret. Med
svärmaregarnityr menar man den mängd Svärmare,
som raketen skall utslunga; garnityrets
vikt får icke överskrida tredjedelen av den
laddade raketens vikt. För att styra
densamma förser man den med en lätt rak
käpp, som bör vara omkring 11 gånger så
lång som hylsan.

Svärmarna bestå av 10 till 12 cm långa
papphylsor laddade med gnistsats och ett
skikt kornigt krut. Svärmaren slungas ut
i luften, där den sänder ut sina
gnistor och exploderar med en knall.
Om man vill ha den roterande gör
man tändhålet på sidan i stället för
i ena ändan.

Till denna kategori kan man
också räkna fallskärmsraketerna, vilka
släppa ut stjärnor av olika färger
som flyta flera minuter i luften.
Garnityret är här ersatt med ett
slags strut, i vilken elementen ligga
på följande sätt: ovanför
raketladdningen lägger man först en
ler-propp, på vilken man slår ett gram
kalikrut och ett halvt gram kornigt
bergkrut som skall driva ut
stjärnan; därovanpå kommer den fasta
stjärnan med tändsatsen nedåt
och medelst åtta trådar fastgjord
vid fallskärmen, som består av ett
lätt mjukt tyg utan appretering.
Den hopvikta skärmen ligger högst
upp.

Raketen stiger upp i luften till
dess att förbränningen nått
driv-krutet; detta tänder sig då och
sätter eld på stjärnan, vilken drives
ut vilande på skärmen som vecklar
ut sig och håller stjärnan svävande
och sakta sjunkande. Genom att
lägga tre stjärnor av olika
sammansättning över varandra »kan
man erhålla ljusstjärnor, som
växla i färg medan de tända sig
i tur och ordning.

Raketerna äro sedan gammalt
populära, och man använder dem
i alla fyrverkerier av större
betydenhet. De användes också i
milliontal under kriget, där de

tjänstgorde som signaler för de olika vapnen.
Man skickade upp dem mecThjälp av
speciella gevär eller pistoler till den lämpliga
höjden av omkring 60 meter. De förekommo
också vid de nattliga anfallen för att upplysa
stridsplatsen.

Raketen kan även användas som
räddningsredskap; med dess hjälp kan man
till ett nödställt fartyg skicka ut en lång
lina, på vilken de förolyckade kunna taga
sig i land. Räddningsraketen, som är 7 cm.
i diameter och väger över 7 kilo, är försedd
med en 29 meter lång käpp. Den kan gå
ungefär 400 meter.

Till fyrverkeripjäserna höra också de så
kallade kanonskotten. De avfyras i salvor
vid större fyrverkerifester, de användas
som signaler vid segelregattor och utgöra
den ståtliga avslutningen på varje större
fyrverkeri.

Man ser den icke när den går upp, man
hör endast en kraftig explosion, när den
nått slutet av sina bana. En krutladdning
ligger i en kartonghylsa, vars båda ändar
äro slutna med lock. Genom ett z&? locken
går en lång lunta som antänder det inre.

ELDKASKAD ELLER LJUSFONTÄN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free