- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
270

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«270

VETENSKAPEN OCH LIVET

Ett enda litet korn
bland dammet kan ge
nyckeln till ett
kriminalproblem. Man finner ute
på fältet en död med en
kniv i hjärtat. De som
finna honom äro mera
ivriga att bringa hjälp än
att bevara spår efter
brottslingen, och de
trampa till marken så väl att
man icke mera kan finna
något spår.
Undersökningarna äro fruktlösa. Några
dagar senare gjorde man
en razzia på lösdrivare och
en landstrykare kommer
till laboratoriet. En blodfläck på hans rock
drar uppmärksamheten på honom. På hans
ena ärm finner man ett frö, som ser ut som
ett maskrosfrö. Men det är ett ganska
ovanligt frö. Vid mikroskopisk
undersökning finner man att det härstammar från
en relativt sällsynt växt, varav ett stånd
fanns på två stegs avstånd från liket;
frukten hade drivits av vinden och hängt fast
sig på angriparens ärm under striden. Denna
detalj, som föreföll så obetydlig, löste
problemet; brottslingen arresterades och det
dröjde icke länge förrän han bekände.

I en annan affär hade en man fått
huvudskålen spräckt av ett sabelhugg. Man
undersökte alla sablar tillhörande kavalleristerna
på garnisonen. Man fann varken något

blod eller något karaktäristiskt märke,
men på en av dem fanns ett litet stycke
gräs. När kavalleristen pressades med
frågor erkände han snart sitt brott. Han hade
efter hugget torkat av sabeln i gräset.

En del vidskepliga inbrottstjuvar tro att
de icke skola bli fast så länge något som
de lämnat efter sig ligger kvar på platsen,
där de varit. Därav härstammar bruket att
lämna kvar vad Reiss elegant kallar ett
luktande visitkort. En individ bröt sig in
i ett obebott hus; han stal i övre våningen
och lämnade efter sig ett mycket snuskigt
spår. I första våningen stal han också, men
då han icke hade förmåga att placera en ny
hög där beslöt han sig för att lämna efter
sig åtminstone en imitation. Han använde

FIG. 7. — MÄRKEN EFTER TJUVENS TÄNDER I EN GRÄDDBAKELSE

FIG. 7 B. — AVTRYCK I MODELLVAX AV DEN LILLE DAGDRIVARENS TÄNDER

På grund av fullkomlig överensstämmelse mellan landavlrycken var det tydligt’att gossen var brottslig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free