Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
VETENSKAPEN OCfl LIVET
När man skall framställa de perforerade
rullarna, som löpa framför panflöjten, låter
man först en utövande musiker taga hand
om kompositionen och »uppmäta» takten
i millimeter. Hans anvisningar lämnas till
maskinskriverskan, som sköter
skrivmaskinen. I denna rullas ett
halvgenomskinligt pappersband fram mellan rullar och
pver ett bord, på vilket man målat en
fullständig klaviatur med vita och svarta
tangenter, 69, 73 eller 88, alltefter pianots
storlek. Om pianisten nu angivit att en
viss takt icke får överskrida 30 millimeter,
ritar den två linjer med detta avstånd från
varandra, och inom det sålunda begränsade
området utmärker den med en penna
noternas plats på klaviaturen, som synes
genom remsan. Allt efter notens längd drar
den upp streck eller punkter. Om pianisten
sålunda arbetar med 4/4 takt och har en
helnot, drar den ett 30 millimeter långt streck
mellan de" märkta gränslinjerna. Om
takten utgöres av 16 sextondelar ritar den in
16 punkter mellan linjerna. Uppdelningen
sker mekaniskt med numrerade skivor och
kugghjul.
När skrivningen är avslutad tages
papperet in i perforeringsmaskinen, där det får
passera under en apparat med två stansar,
en för att göra ett enkelt hål, den andra
för att taga ut ett litet band av omkring
4 mm. Stansarna sänkas med en pedal
och skära ut bandet noggrannt efter
ritningen.
Efter stansningen går bandet till artisten
som korrigerar det och gör anvisningar
om tempo samt forte och piano med
röd-och blåkrita. Illa utslagna hål klistras över
och stansas om.
Nu har man att göra matrisen, d. v.
s-stansa ut en kartong, som sedan skall
användas for att framställa många exemplar
av bandet ifråga. Typbandet föres därför
fram i en maskin över ett kartongband och
genom en helt och hållet automatisk
anordning perforeras kartongbandet fullt
symmetriskt till hålen i typbandet.
Till slut införes kartdngmatrisen i en.
invecklad maskin, som framställer 13 lika
band av samma matris. Denna maskin
utgöres av ett slags metallkam, vars tänder
ligga an mot matrisen och gå ned i dennas
hål, varvid de påverka stansar som slå ut
motsvarande hål i de 13 pappersbanden y
som rullas fram under stansarna.
Slutligen läggas de perforerade banden
upp på ett bord, och man stämplar in de
musikaliska anvisningarna på desamma ►
Det finns även pianon som på detta sätt
elektriskt upptaga vad en konstnär spelar
på dem så att man direkt får ett band med
hans musik.
GNISTTELEGRAFEN ARBETADE BÄTTRE UNDER
SOLFÖRMÖRKELSEN
Som bekänt utövar dagsljuset inflytande
på de elektriska vågorna, så att de under
dagen få mindre räckvidd. Under natten
kan man sålunda telegrafera över längre
sträckor än om dagen, och man uppfattar
också tecknen mycket tydligare om nätterna.
Under solförmörkelsen den 28 maj 1919
företog general Ferrie, chefen för den militära
radiotelegrafen i Frankrike, några försök
vid stationen i Meudon för att få
bekräftelse på att det är dagsljuset, som
försvagar vågorna. Meudon inställdes på
stationen på ön Ascension, som ligger i Atlanten
norr om S:t Helena. Dessa båda platser
kunna nå varandra under natten, men om
dagen ar det omöjligt att uppfatta
signalerna mellan dem. När solförmörkelsen
skred fram över platsen och mörker inträdde
kunde de båda stationerna komma i
förbindelse med varandra. Man hade nu även
tillfälle att observera, att i samma mån som
ljuset återvände försvagades också de
elektriska vågorna, så att det blev allt
svårare att uppfatta meddelandena, och när
fullt dagsljus åter inträtt var förbindelsen
fullkomligt bruten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
