Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
VETENSKAPEN OCH LIVET
EN FULLSTÄNDIGT AVSLUTAD GRUPP (illLL HÖGER) OCH
EN NÄSTAN FÄRDIG STATY (TILt VÄNSTER)
Nedre delen på statyn är preparerad och övre delen avslutad.
De tre kardinalpunkterna {två nedtill en smula ovanför
sockeln och den tredje upptill på huvudet) ha ännu icke blivit
avlägsnade.
an mot ytan på arbetsblocket; därefter
frambringar man skulpturen genom att slå
många lätta och snabba slag med formen
mot stenen eller marmorn, så att kornen
malas sönder och stenen så småningom får
samma form som modellen (se fig. sid. 290).
Modellen är vanligtvis gjord av
gjutjärn; den insattes i en apparat som kan höja
och sänka den så att den tränger in i
arbetsblocket genom en serie mer eller mindre
lätta stötar. Blocket ligger på ett stadigt
bord och formen sitter fast vid en
hävstång i en kraftig järnram, vars
vridningspunkt kan regleras så att man får lämplig
höjd mellan formen och blocket. Ramens
andra sida är fäst vid en stång G, som ledar
mot en hävarm K, vridbar kring
L. Hävarmen sättes i rörelse
av ett tandhjul C, så att
stången G och följaktligen också
ramen D vid hjulets rotation
försättas i en skakningsrörelse.
Formen bearbetar härvid
blockets yta genom en serie stötar,
som krossa kornen överallt där
stenen träffas av formens relief.
Söndermalningen underlättas
genom att man släpper in sand,
smärgel eller diamantpulyer
eller något annat hårt pulver
blandat med vatten mellan
formen och stenen under arbetet.
Mot slutet av stampningen
använder man ett finare pulver
än i början för att stenen skall
få en slät yta. Denna metod
arbetar så noga, att man får
fram de finaste linjer även i
material som lätt splittras och
icke tåla vid att behandlas med
vanlig mejsel. Den har dock
icke vunnit någon större
framgång, beroende på att formen
är ganska dyr att framställa,
varjämte den hastigt nötes ut.
Dessutom går arbetet mycket
långsamt och kan endast
användas för basreliefer.
I £åra dagar ha emellertid de
pneumatiska verktygen vunnit
stor utbredning och arbetet
med dessa grundar sig ju på en
söndermalning av stenens
partiklar genom många korta stötar. Genom
att fästa i hammaren olika verktyg
avpassade efter arbetets art kan man lätt
åstadkomma de finaste detaljer och utmejsla
stenen på ett mycket mindre tröttande sätt
än med vanlig hammare och mejsel.
Skulpturer, som utföras med pneumatiska
hammare och frasar, få tillräckligt fin yta,
så att Rodin ansåg det onödigt att göra
någon retusch på desamma, och man kan
ännu i Luxembourg-museet se en byst av
mästaren i det skick den utgick ur en
Pelcot-maskin.
Pneumatiska verktyg kunna även
användas för slutföring och polering av
ytorna. Glaenzers och Perreauds polerings.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
