- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
46

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

VETENSKAPEN OCH LIVET

Slutligen förstärker hon boet, som nu
blivit tyngre och vidlyftigare, genom att
förbinda dess krön med nya fästen. En
andra stödjepelare upprättas för att
förbinda den första kakan med den andra,
och pelaren förstärkes på samma gång
som kal^rna växa i diameter genom att
nya celler tillfogas.

Höljet, som åstadkommits av tuggat
gammalt torrt trä från fönsterluckor,
stolpar etc, bearbetas först av getingen;
hon tuggar och blöter degen samt
formar med munnen och fötterna kulor,
som den bär med sig på fötterna till det
gemensamma hemmet.

Men då arbetarna blivit utkläckta,
stannar modern mestadels hemma; hon
fortsätter att bygga celler och lägga ’ågg
samt giva de glupska larverna föda som
bäres hem av hennes äldre döttrar; och
då befolkningen i samhället ytterligare
ökats blir hon helt och hållet
stillasittande, endast sysselsättande sig med att
lägga ’ågg och noggrannt övervaka hur
de material användas som arbetarna föra
hem.

Dessa fortsätta det hårda arbetet, som
deras moder började; de besitta ett
oförlikneligt mod och en förvånande
arbets-samhet. Robert du Buysson har skänkt
dem sin hyllning med dessa ord: "Det
är egendomligt att se dessa outtröttliga
insekter draga fram grus som är alltför
tungt för dem, lyfta sig på vingarna
med stor möda odh flyga frami några steg
från utgången, där de lägga ned sin
börda för att genast återvända och öka
antalet ihärdiga gravare. Nu gäller det att
draga ut en sten, som är en smula för
stor! Våra insekter gripa sig an flera
tillsammans, och genom att gripa tag
med käkarna lyckas de slutligen få ut
den. Är det en sten som de omöjligen
kunna röra, veta de hur de skola gräva
under den. Korn för korn taga de bort
jorden, och stenen faller ned av sin egen
tyngd i gropen, som de grävt för detta
ändamål/’

Det skulle behövas sidor, många sidor
för att omtala dessa steklars mod och
uthållighet. Den som har sett kolonien
födas under arbetets börda förvånas
över en sak, och det är att under många

förhållanden getingarna lämna bevis på
en förvånande intelligens. Vid fram-

v ställningen av höljet liksom vid
byggandet av cellerna uppstå i varje ögonblick
svårigheter, men de övervinna dem eller
undvika dem genom ytterst sinnrika
medel.

En enda geting kan göra ett lager
gråpapper. Lagret består av band av
ungefär två centimeters bredd, och det
framställes på följande sätt. Låt oss antaga:
att vi hava ett påbörjat valv, som nu
skall förstoras. Insekten ställer sig i
ena ytterkanten, placerar där sin kula
och börjar gå baklänges; allteftersom
den går lämnar den kvar en del av degen,
och medan den tar resten mellan
fram-benen utplattar den med käkarna den del
som skall användas och klibbar den för
varje steg fast mot valvets kant.
Bandet är i denna nya form endast gro
var-betat ; det är för grovt och ojämnt och
måste förtunnas och planas ut.
Getingen återtar arbetet vid den punkt där

. den började det; den tar det nya
bandet mellan händerna och upprepar sin
föregående manöver, d. v. s. den vänder
sig om bakåt och slår upprepade slag på
det nya bandet, som den har mellan
tänderna, dock utan att öka ut det med
något; vanligen har den använt allt
material under första varvet. Käkarna
ersätta krukomakarens spade; när de
klappa mot det mjuka materialet utplattas
detta. Getingen upprepar detta arbete
fem eller sex gånger efter varandra;
efter de sista slagen har bandet fått sin
bestämda tjocklek. Det är att bemärka,
att getingen arbetar mycket fort och
alltjämt baklänges, så att den kan se
resultatet av vad den gör.

Banden ha icke alla samma färg; de
nyaste, som ännu äro fuktiga, äro
bruna; man skiljer dem lätt från de äldre,
som äro gråa eller gulaktiga beroende på
materialet som insekten använt.

Arbete och beräkning, iakttagelse och
säker förtänksamhet tycks vara
getingens framstående egenskaper.

Med undantag för de båda första
kakorna, som byggts av modern, äro de
övriga gjorda av arbetarna, och i samma
mån som de bliva större och talrikare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1921/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free