Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
VETENSKAPEN OCH LIVET
ut ur hennes attraktionsområde förrän
efter två års färd. Ty vi uppnå icke
den närmaste fixstjärnan Alfa i
Centauren förrän efter fyra års resa, sedan
vi passerat 40.000 milliarder kilometer.
Där väntar oss en första överraskning:
Alfa i Centauren är en dubbelstjärna
bestående av två solar som kretsa kring
varandra. Vår enda sol i mitten av
vårt system är sålunda ett undantag, ty
under denna ytterst snabba resa
komma vi att träffa många dubbla,
trefaldiga, fyrfaldiga solar.
Nu måste man räkna resans längd i
sekler. På ett avstånd som mätes av
hända få se en värld födas, en "Nova"
uppstå, ett planetsystem liknande vårt
eget alstras genom en gasformig
stjärnas stöt mot en nebulösa i en plötslig
omfamning.
Låt oss nu ha tålamod att beundra
detta majestätiska skådespel under 600
seklers resa med en hastighet av 300.000
kilometer i sekunden; då kommer den
himmelska horisonten att synas frigjord
från allt stjärnstoft. Vad skola vi
finna därutanför? I riktning mot
Skytten kunna vi urskilja vad man kallat
universumöarna, stjärnhopar, öppna
eller klotformiga jättestora
sammangytt-ringar, som kunna innehålla 30.000 till
100.000 solar (se stjärnhopen i
Jakthundarna figur 6), en eldsfär,
roterande kring sin axel och som en fyr upp-
Saturn
Ec.
Uranus
/ FIG. 2. SCHEMA ÖVER SOLSYSTEMET MED
/ UNDANTAG AV NEPTUNUS VISANDE PE
RELATIVA PROPORTIONERNA MELLAN DE
OLIKA PLANETERNA
(Avståndsskalan är sådan att 6 millimeter motsvara 150 millioner kilometer, solens medelavstånd från
jorden, och diameterskalan 0,6 millimeter på 12.700 kilometer, jordens diameter.) I denna skala skulle solen
kunna omfatta alla planeterna, till och med Jupiter. Varje planet har en rotationsaxel med nordpolen i
pilens riktning. Solens axel skiljer sig något från ekliptikans SZ, men den avviker betydligt från hela
systemets rörelseriktning i rymden SS’. Samtliga planetaxlar utföra en konisk rörelse, liksom axeln på
en snurra, kring ekliptikans axel. Ursprungligen lågo alla dessa axlar och hela systemets rörelseaxel
(mot stjärnan Vega) i samma plan och träffades i en gemensam punkt. Bilden visar detta
ursprungsläge. - Man ser på solytan en ofantlig protuberans som observerades under förmörkelsen den 29 maj
1919; den var i längd 40 gånger jordens diameter och i höjd 14 gånger jorddiametern. - S, solens
centrum; Me, merkurius; V, venus; T, jorden; Ma, mars; E, Eros; V, C, J. P, Vesta, Ceres, Juno,
Pallas (små planeter); Ne, Ac, He, Pa, Nestor, Akilles, Hector, Patrocles (små planeter av Jupiters
familj). Ec, ekliptikan.
ett till tre sekel träffa vi de stora
ne-bulosorna (Orion, Svanen etc),
gasmassor lysande med elektriskt ljus ooh
utan tvivel utgörande världarnas första
material; de innehålla framiför allt
väte och helium. Efter 60 sekler av
denna fantastiska färd ha vi kunnat räkna
en till två milliarder stjärnor, som
flyktiga uppenbarelser ha vi sett milliarder
planeter i rotation kring sina solar,
bärande milliarder mänskligheter, so>m vi
aldrig skola lära känna. Ocih vi ha
ändå icke kommit längre än till gränsen
av Vintergatans centralkärna och icke
ens nått fram till de stjärnmoln som på
fotografierna synas som guldstoft i
rymdens oändliga natt. Där skola vi må-
lysande det oändliga eterhavet. Med ett
jättesprång komma vi över till en av
dessa nopar, den i Delfinen; för att
komma dit få vi resa i 2.000 sekler och
den tyckes ligga i de yttersta
utkanterna av den beundransvärda Vintergatans
spiraler.
Låt oss nu sondera stjärndjupen; vi
se endast spiralnebulosorna, d. v. s.
andra vintergator, världssystem, sorti
ligga utanför vårt eget ooh kunna
räknas i millioner. Det närmaste är
spiral-nebulosan i Andromeda, som närmar
sig oss mied en hastighet av 300
kilometer i sekunden och i vilken man
genom teleskopet sett födas ett
femtiotal nya stjärnor. På vilket avstånd lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
