Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
VETENSKAPEN OCH LIVET
Fl G. 19. - NOVEMBERSTJÄRNSKOTTENS JRADIANT,
ELLER DEN PUNKT PÅ HIMLEN VARIFRjÅN ALLA
DESSA METEORER (LEONIDERNA) TYCKAS UTGÅ
piter och infångas av denna jätteplanet.
Dess omloppstid, som förut räknades i
tusentals år, förminskas till sex å åtta
är. Då ökas faran för vår komet, som
på detta sätt råkat i fångenskap. Vid
varje passage den gör i perihelium
kommer den att berövas förgasbart
material som utspädes i den
interplaneta-riska rymden; sedan den förlorat sina
karaktäristiska kännemärken är den
blott en stackars fattig, irrande komet
utan svans liksom alla i Jupiters familj,
alltför lycklig om icke ett möte med
zodiakalringarnas materia först
förkortar dess omloppstid såsom fallet var
med Enckes komet och sedan dess
dagar genom hotet att instörtas i solen.
Sanningen att säga har man aldrig
sett en sådan katastrof inträffa. Icke
ens sådana kometer sonY strukit* fram
tätt utmed solens yta tycks hava lidit
något men därav. De försvunno endast
ur sikte för oss medan de passerade.
solskivan. Men vi känna numera till hur
kometerna dö. Deras kärna fördelar
sig i ett radband av irrande stenar längs
deras bana. Schiaparelli visade först
att en samling kroppar belägna långt
från solen kunde genom solens olika
attraktion på de närmaste och de av-
lägsnaste delarna förlängas
mot solen och dragas ut i en.,
fin kedja som kunde behöva
hundratals år för att passera
till perihelium. Han var den
förste som visade att
Persei-dernas bana (de årliga
meteorerna av den 10 augusti)
sammanföll med Tuttleskometens
bana (1862 III), vars period
är 108 år. Snart fann man
också att Leonidsvärmen (som
uppdyker’ på himlen den 14
november och vars återkomst
man räknat ut skall inträffa
efter trettiotre år, står i
samband med Tempelkometens
bana (1866 I). ;
Varifrån komma namnen
Perseiderna och Leoniderna
för de meteorer som uppträda
på de anglvr^a tiderna? De
kallas så därför att de synas strömma
ut från stjärnbilderna Perseus och
Lejonet, eller med andra ord dessa
konstellationer äro "radianter" för
nämnda grupper av meteoriter. (Fig. 19). Jin
hel del andra sådana strålningar blevo
så småningom bestämda, bland andra
de som utgå’ från Andromeda och
vilkas meteorer härröra från den
söndersprängda Bielas komet.
Om en komet kan giva upphov till en
sådan massa meteorer böra de tusentals
kometer som finnas hava spritt ut i
världsrymden en oerhörd mängd
kosmiskt stoft. Crommelin anmärkte att
man under ett sekel såg trehundra
kometer passera perihelium, av vilka
största delen icke äro periodiska eller
vilkas period kan uppskattas till tjugo
tusen år, och om vi betänka att vi
endast kunna se kometer, vilkas
perihelium ligger i närheten av jordens
avstånd till solen, så anser Crommelin att
antalet kometer kan uppgå till en
million, d. v. s. betydligt överstiga antalet
andra kroppar i solsystemet. Hur är
detta möjligt och var ligger källan- till
kometkärnans täta materia som blir en
kondensationskärna för gaser och den
lätta materia som genom strålnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
