Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 / 4 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EXOCOETUS SEDD FRÅN RYGGEN

Denna ställning intar flygfisken vid sin svävningsflygning
med de stora fenorna utspända horisontellt såsom vingarfia
på ett aeroplan.

mest karaktäristiska är de ofantligt stora bröstfenorna. En medelstor
flygfisk är mellan 20 och 40 centimeter lång, men bredden mellan de
utspända fenornas spetsar övergår detta mått. De stora flygfenorna ger
flygfisken dess karaktäristiska utseende, ty icke hos någon annan fisk
kan man iakttaga ens tillnärmelsevis så väl utvecklade fenor. När
flygfiskens fenor äro utbredda likna de en flygande fågels vingar, men
de hava fenans struktur och bestå helt enkelt av en tunn hinna utsträckt
på radiella strålar.

Dessa egendomliga fiskar, som medan de bibehålla sin egentliga natur och
sina speciella egenskaper som vattendjur dock härma insekter och fåglar,
äro vanliga i de tropiska haven, Atlanten, Indiska Oceanen, Stilla havet.
Resande passera tropiska trakter äro i tillfälle att iakttaga och beundra
dem. Skådespelet, som ofta beskrivits, hör till det mest egendomliga och
fängslande man kan få se. Havets yta blir levande, av alla dessa fiskar
ända bort till horisonten när de i grupper på tiotal och stundom
hundratal höja sig upp i luften, hålla sig kvar där ett ögonblick och
sedan falla tillbaka ned igen. De flesta stiga icke upp mer än en eller
två meter ovanför vattenytan, glida fram ett kort stycke, varefter de
dyka ned och försvinna. Ett mindre antal stiger två eller tre gånger
högre och flyger fram femtio eller hundra meter, ibland 200 meter innan
de åter falla ned. En del, som äro ännu kraftigare, flyga upp i fartygens
segel och i riggen och falla ned på däcket där de bli liggande, alltjämt
med vingarna stora och utspända. De flesta flyga i rak linje med en
hastighet som kan uppgå till 6 eller 8 meter i sekunden, andra göra krokar,
sjunka och stiga i det de följa vågkammarna som skrida fram. När de
passera inom hörhåll giva de ifrån sig ett brummande ljud,) som kommer av
en skälvning i kanten på fenorna.

Flygfisken flyger helst när havet är upprört vid stark bris; i lugnt väder
ser man högst få eller inga. Det förefaller som om en ganska stark vind
skulle vara nödvändig för dem. Beträffande den ofta berättade historien
om att dessa fiskar skulle jagas av sina fiender i vattnet och söka
undfly dem genom att svinga sig upp i luften, där nya fiender, i detta
fall havsfåglarna, skulle förfölja dem i sin tur, så bör den nog ses i
en mera riktig och sann dager, nämligen som den vanliga kampen mellan
rovdjur. Flygfisken simmar tillräckligt fort för att undkomma sina
fiender i fiskarnas värld, utan att behöva stiga upp ur sitt element för
att undvika dem; å andra sidan är hans uppehåll i luften för kort och
tvärt för att fåglar skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>