Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
VETENSKAPEN OCH LIVET
man erhåller en flockig röd fällning av
selen. Efter en andra filtrering tvättar
man i klorvätesyra och sedan i vatten för
att avlägsna de sista spåren av klorider.
Återstoden smältes i deglar och gjutes
sedan i ytterst tunna plattor eller i
formar, som avkylas på lämpligt sätt.
Selens rykte skulle knappast hava
trängt ut över de vetenskapliga
laboratoriernas gränser, om icke en engelsk
tekniker Willoughby Smith redan 1873
tillsammans med sin skickliga preparator
May observerat, att den elektriska
ledningsförmågan hos en stång av
kristalliserat selen ökas eller minskas
proportionellt mot den belysning den utsättes
för. *
Två år senare konstruerade Werner
Siemens de första selencellerna, som
Graham Bell och Sumner Tainter
använde i sin fotofon 1878. Med denna
apparat, som var en verklig trådlös telefon,
lyckades de överföra talet på 213
meters avstånd medels en på lämpligt sätt
modifierad ljusstråle. Principen för
deras geniala uppfinning var följande.
Genom att tala framför
avsändningsposten åstadkommo de ett ljusknippe,
vars styrka varierade med röstens
vibrationer. Ljusknippet fördes till
mottagningsapparaten, som i sin tur
förvandlade ljusvågen i ljudsvängningar.
Den transformatortyp som gav de bästa
resultaten bestod av en tunn
glimmerplatta, försilvrad på ena sidan. När man
talade mot den andra sidan förändrade
ljudvågorna den reflekterande ytans
form, vilken blev mer eller mindre
buktig när den träffades av ljudvågorna.
Spegelns polerade yta utgjorde sålunda
en variabel reflektor, och när man lät
ett ljusknippe från en fix källa träffa
denna reflektor kastades de reflekterade
strålarna tillbaka från en så mycket
större yta ju starkare spegeln påverkades av
ljudsvängningarna. Följaktligen varie-
rade ljusstrålarna som återsändes från
spegeln i en given riktning i varje
ögonblick i överensstämmelse med sagda
spegels krökning. Resultatet härav var
intressant.
Strålarna, som sålunda reglerades av
det talade ordet och utsändes av
avsändningsapparaten, anlände till
mottagningsapparaten efter att hava passerat ett
linssystem som gjorde dem parallella.
Därefter föllo de på en parabolisk
spegel av försilvrad koppar, i vars
brännpunkt befann sig ett stycke selen,
preparerat som vi skola angiva längre fram
och inkopplat i strömmen från en stapel,
vilken ström dessutom passerade van-
APPARATER ANVÄNDA VID TRÄDLÖS TELEFONERING MED LJUSVAGOR
Från vänster till höger: selenceller, ackumulator och Arnoux mätapparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
