- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
136

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

VETENSKAPEN OCH LIVET

bli gröna, röda eller blå utan purpurasens
inverkan. Den sistnämnda består av
korn, som när de upptaga vatten taga
form av vacuolider, vilka sammanbakas
till kulor i de purpuralstrande cellerna.
Purpuraskornen äro så stora att de måste
hänföras till de storkorniga zymaserna
eller makrozymaserna. Genom hydrolys
förvandlas de prokromogena
purpuriner-na, som äro o färgade, till gröna
kromogener. Dessa senare oxideras i kontakt
med luften och giva purpur. De gröna
kromogenerna hos Murex brandaris och
Purpura fordra dessutom närvaron av
ljuset.

Om man täcker en fotografiplåt med
ett fuktigt papper impregnerat med
purpuraslem och utsätter den för solen får
man en kopia, där de olika punkterna
äro starkare färgade ju mer ljus som
fallit på dem,; de ljusa delarna av plåten äro
återgivna i rött på kopian och de mörka
delarna i grönt. Men detta är en grov
metod, och sådana fotografier behålla
endast i mörker sina nyanser. Jag har
erhållit goda kopior genom att fixera
dem på följande sätt. Man indränker
ett papper med purpurslem av Murex
brandaris och låter det torka. När man
skall använda det doppar man ned det i
en lösning av purpuras. Det gröna
kro-mogenet bildas och i samma mån som
det uppkommer förvandlas det
fotoke-miskt. Man fixerar kopian genom att
doppa ned den i kokande vatten, varvid
purpurasen förstöres och överskottet på
kromogen löser upp sig. Blott de partier
som färgats mer eller mindre av purpurn
fixeras outplånligt. Detta kom mig att
tänka på, att man kanske skulle kunna
upptäcka en enklare metod för
fotografering i färger än de nu använda. Men
först måste man upptäcka andra
kromogener än purpurns, eftersom de olika
färgade strålningarna icke giva färger
motsvarande plåtens.

Sedan jag gjorde mina
undersökningar har man funnit att andra färgade
pigment än purpur kunna åstadkommas
av zymaser. Sådana äro exempelvis
utsöndringen från bläckfisken eller sepia,
som är beståndsdelen i tusch. Ljusets

verkan behöver icke sättas i fråga vid
brun färgning av människans hud och
frukternas färgning, på vilkas skal man
kan göra verkliga fotografier.

Genom dessa iakttagelser kunna vi nu
vetenskapligt förklara de gamla
färgarnas i Tyr och Sidon rent empiriska
metoder. Plinius berättar att skalen
krossades på viss punkt för att frigöra
purpurorganet. Detta lösgjordes hastigt och
lades i salt, vilket drog ut safterna,
varefter man tillfogade vatten och
reaktionen började. Man fick ett gulgrönt bad.
När den rätta graden uppnåtts kokade
man vätskan i blypannor och avlägsnade
resterna. Den kammade och avfettade
ullen doppades ned i badet. Luften och
ljuset gjorde resten. Så snart den
önskade färgen var uppnådd kokade man
på nytt för att så mycket som möjligt
avlägsna den obehagliga lukten, som
uppkom under dessa operationer. Man har
gjort många hypoteser angående detta,
men man vet nu att den beror på
bildningen av svavelalkoholer, merkaptaner,
om vilka vi skola tala längre fram.

Ur den allmänna fysiologiens synpunkt
är purpurbildningen av stort intresse
även av en annan anledning. Den är
nämligen så att säga kopierad på
bildningen av ett berömt färgämne ur
växtriket, nämligen indigo. Detta
uppkommer genom inverkan av en zymas,
in-diemulsin, vilken i likhet’ med
purpurasen är hydrolyserande, på en ofärgad
glykosid, indikan, som den sönderdelar i
glykos och indoxyl. Denna kropp är
indigos kromogen, som bildas genom dess
oxidation, liksom purpurn bildas genom
oxidation av dess gröna kromogen, och
den passerar också genom de gula och
gröna färgerna innan den blir till indigo.

Man har ur Murex trunculus utdragit
indoxyl. Denna indigobildande substans
finns också i människans urin och
stundom i hennes svett; dessa
utsöndrings-produkter kunna till och med innehålla
indigo, vilken i kromhydros färgar
urinen och huden blåa. Det bör påpekas att
dessa produkter kunna härstamma från
indol som uppstår vid fermenteringarna
i tarmen, emedan purpurkörteln står i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free