Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 / 260 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FIG. 3. — LJUDVÅGOR MOTSVARANDE
EN DEL AV ETT TALAT ORD

förbindelse med franska eller
amerikanska kusten på nära 1.000 kilometers
distans.

En särskilt intressant demonstration
ägde rum i Paris den 26 november 1921,
då deltagarna i en fest på hotell Lutetia
fingo åhöra en konsert medels trådlös
telefon på fyrtio kilometers avstånd.
Sångerskans röst hördes fullkomligt
tydligt. Samma konsert uppfångades av en
mängd franska och utländska
radiostationer på över 1.600 kilometers avstånd.

Den 9 december 1921 fick belgiska
kungaparet i Brüssel åhöra en konsert av
franska artister, som sjöngo framför en
mikrofon i Eiffeltornets station.

Som bekant grundar sig den vanliga
telefonen på växlingarna i en likström,
när en röst talar mot mikrofonens platta,
och dessa växlingar överföras längs
telefonledningen.

Radiotelefonen grundar sig på samma
sak, men begagnar sig icke av någon
ledning. I stället för denna har man de
elektromagnetiska vågorna, som gå fram
genom etern medförande de vibrationer,
som karaktärisera rösten.

Vågorna uppkomma varje gång en
antenn genomlöpes av en högfrekvent
ström, och de utbreda sig i rymden med
ljusets hastighet, d. v. s. 300.000
kilometer i sekunden.

För att utsända de trådlösa
telegrafsignalerna behöver man blott bryta och
sluta den högfrekventa strömmen i
antennen i kadenser motsvarande punkter
och streck i morsealfabetet.

För att påvisa högfrekventa strömmar
i mottagningsantennen låter man i
allmänhet strömmarna verka på en telefon
av vanlig typ, varvid man inkopplar i
telefonledningen en apparat som kallas
"detektor".

På detta sätt hör man en serie mer
eller mindre långa ljud motsvarande
tecknen i morsealfabetet; detta är
radiotelegrafen.

För att radiotelefonera måste man
hålla nyckeln sluten och oavbrutet
utsända elektromagnetiska vågor till
mottagningsantennen. Denna vågserie
ersätter trådarna, som förena två stationer
för vanlig telefon.

I den vanliga telefonen modulerar man
likströmmen medels mikrofonen. I
radiotelefonen måste de elektromagnetiska
vågorna, som utgöra den enda
förbindelselänken mellan de samtalande,
moduleras. För detta ändamål behöver man
blott låta mikrofonens modulerade ström
verka på den högfrekventa strömmen i
avsändningsantennerna.

Figur 3 återger ljudsvängningarna
som motsvara en del av ett ord. Samma
kurva kan representera variationerna i
mikrofonströmmen, som exakt
överensstämma med de förra.

Figur 4 återger förändringarna i de
regelbundna vågorna, när man låter
ljudvibrationerna verka på den högfrekventa
strömmen med hjälp av mikrofonen.

Vågorna från avsändningsantennen,
som modulerats av mikrofonen, föra
sålunda med sig ljudvibrationerna och be-



FIG. 4. — KONTINUERLIGA
MODULERADE VÅGOR UPPKOMNA AV
LJUD-VIBRATIONERNA

De elektromagnetiska vågorna tjäna till att
transportera ljudvibrationerna. De moduleras
av dessa som likströmmen i en vanlig telefon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>