- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
299

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TORKNING AV TRÄ

299

VITAL UPPSUGNING AV
KONSERVERINGSVÄTSKA

R, behållare; T, rör; E, band av bly eller
vattentät duk, som bildar en ficka.

lucka så att den fuktighetsmättade luften
kan strömma ut.

Ventilatorn är i gång under hela
torkningen för att bättre driva omkring
luften.

Tiden för behandlingen växlar med
träets fuktighetshalt och tjocklek.
Platanplankor på 4—6 centimeter torkas på
sex å åtta dagar, medan däremot
ek-plankor av samma tjocklek fordra tio a
tolv dagar. Stockar på 20 centimeter
fordra 18—20 dagar.

Konservering under vatten grundar sig
på det faktum, att trä som hålles lång
tid nedsänkt under vatten så
småningom genom osmos släpper ut sin säv.
Detta sker bättre i sött vatten än i
havsvatten, som endast med svårighet
upplöser saven, men sötvattnet försvagar
träet, vilket däremot saltvattnet icke gör;
dessutom hindrar det torrförmultningen.
För att använda sig av denna metod och
ändock undvika dess olägenheter lägger
man ned träet antingen i bräckt vatten
eller också i en bassäng, där man med
konst bibehålles en viss
salthalt.

Metoden kan dock aldrig
tillämpas annat än vid
kusterna och på trä som skall
användas till kaj- och
vattenbyggnader. Det
behandlade träet kan dock icke
användas omedelbart, ty det
måste först befrias från
vattnet som det innesluter. Man

lufttorkar det därför i skjul under tre
års tid, ifall man icke vill begagna sig
av artificiell torkning.

Men saven kan dock aldrig avlägsnas
fullständigt på detta sätt och de centrala
delarna förbli alltid mer eller mindre
fuktiga; de orsaker till förändringar,
varom vi talat härovan, äro sålunda icke
helt avlägsnade och det basta hittills
använda sättet att förstöra dem är att
spruta in en antiseptisk vätska, vanligen
kopparsulfat.

För att få in vätskan i träet
använder man olika metoder. Man kan
begagna sig av det levande träets egen
osmotiska kraft för att få det att suga upp
kopparsulfatet tillsammans med saven.
På trädet som skall fällas gör man
omkring 30 cm. ovanför marken två
horisontella snitt med sågen mitt emot
varandra och till en tredjedel av trädets
tjocklek. Snitten betäckas med ett
blyband E (fig. bredvid) eller vattentät väv,
som spikas fast ovanför och nedanför.
Den därigenom bildade fickan sättes
genom ett rör / i förbindelse med
reservoaren R, som innehåller p re serve
rings-vätskan. Denna kommer in i fickan,
varifrån den suges upp med saven till
alla delar av trädet.

Ett annat sätt består i att sänka ned
det fällda trädets fot i en behållare fylld
med vätskan, innan man tagit av alla
grenar. Savcirkulationen, som fortfar
under minst fjorton dagar efter
fällningen, drar då in vätskan i trädets
vävnader.

Slutligen kan man
använda sig av en
vätskepelares tryck,
d. v. s. driva in den
antiseptiska

IMPREGNERING MEDELS TRYCK

A, stocken som skall behandlas; K, behållare; T, rör
förenat ined en vattentät ficka; M, behållare som upptar den
utdrivna saven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free