Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABRIKATIONEN AV SPEGELGLAS
Av F. COUPEY
Skyltfönstrens stora glasrutor
tillverkas efter en av Lucas de Nehou år 1691
uppfunnen gjutningsmetod. Denna
uppfinning var det största framsteg som
gjorts, sedan den ursprungliga
upptäckten av glaset. Utan gjutningen hade
man fått stanna vid de små venetianska
spegelglasen; men tack vare den kunde
man på världsutställningen 1889
exponera en glasskiva på 8,14X4,20 meter.
Glaset framställes på samma sätt som
vid den vanliga glasfabrikationen. Man
upphettar i deglar det glasbildande
materialet, kiselsand, natriumsilikat,
kalciumkarbonat, träkol och glasskrot.
Ki-seln sönderdelar i hetta
kalciumkarbonatet och natriumsulfatct i närvaro ;>v
träkol; slutprodukten är ett
dubbel-silikat av natrium och kalk. Den
vanligen använda blandningen är 100 delar
kisel på 37 delar soda och 37 delar
kalksten. Man tillfogar vanligen en
ringa mängd arseniksyra, vilken förgår
sas i hettan och därvid blandar
glasmassan samt underlättar smältningen och
reglerar glasets färg. Glasskrotet
tillsättes för att underlätta smältningen.
Kiselsanden ger glaset hårdhet, glans och
motståndskraft mot kemiska inflytelser.
Sodan gör blandningen smältbar, men
ger gärna glaset en grönaktig ton, om
den förekommer i överskott. Den
skenbart så enkla glassmältningen ger
dock ofta anledning till missräkningar,
FRAMSTÄLLNING AV DEGLAR FÖR GLASFABRIKATIONEN
Degelmakaren lägger flera lager av eldfast lera på varandra och formar dem till en degel.
Under arbetet äro deglarnas väggar belagda med våta dukar för att de icke skola torka
för hastigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
