Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
VETENSKAPEN OCH LIVET
som drives fram av en ström, en
flygmaskin son) föres bort av en konstant
vind kan icke på något sätt
kontrollera denna rörelse, ifall de icke
kunna se land. För att mäta
drivningsrörelsen måste
seglaren eller flygaren
taga absoluta
hållpunkter. Den ene tar en
punkt genom att
observera stjärnorna, den
andre bestämmer sitt
läge’ i förhållande till
marken; om dimma eller
mörker omöjliggöra
dylika iakttagelser måste
han finna på något
annat sätt att uppnå
förbindelsen. Lokala
mätningar gjorda ombord på
båten eller på
aeropla-net kunna aldrig giva
någon upplysning i fråga
om farkostens
likformiga egna rörelse.
Ljusvågorna och försöken att
påvisa en absolut rörelse.
De optiska teoriernas utveckling
tycktes vid första
anblicken giva ett medel att
komma över sagda
svårigheter. Tack vare
Fresnels, Maxwells och
Hertz’ arbeten fann man
att ljuset utbreder sig i
form av vågor liknande
de elektromagnetiska
vågorna. Den trådlösa
telegrafens vågor äro
elektromagnetiska med en
våglängd på några
hundratals meter; ljusets
vågor skilja sig från dem
blott därigenom att
våglängden ar mycket liten,
några tusendels
millimeter. Vi veta numera, att
röntgenstrålarna också
tillhöra samma. serie
med våglängder på
endast. några milliondels millimeter.
Hur framskrida vågorna? Man hatf
med Maxwell antagit ett hypotetiskt
medium, "etern", som skulle
omsluta all materia och vars periodiska
törändringar skulle vara just de
elektromagnetiska vågorna. Sanningen att
säga förblev etern
ganska hemlighetsfull, men
vi hade vant oss vid att.
föres tall a os s vågo r n a
såsom svängningar i en
homogen kropp.
Exemplet med vattenvågorna
eller ljudvågorna i luften
tjänade som jämförelse
och gav oss en tämligen
klar bild av fenomenet.
Den elektromagnetiska
etern borde sålunda
antagas absolut orörlig i
förhållande till solen,
fixstjärnorna och
mekanikens fundamentala
referenssystem såsom vi
de fi n i era t detsamma
härovan. Detta var ett
nödvändigt villkor ty
varje rörelse hos etern borde ha
kunnat påvisas genom oregelbundenheter
i ljusets framskridning mellan
stjärnorna. Man borde
exempelvis ha kunnat
iakttaga hägringar vid
observation av stjärnorna i
teleskop.
Men om etern är
orörlig borde vi icke då
kunna iakttaga vår egen
rörelse i förhållande till
den och sålunda komma
ifrån relati vite ten? Den
na slutsats tycktes fullt
logisk. Men
mätningarna måste bli mycket
svåra att praktiskt utföra.
De enda metoder som
kunna ge tillräcklig
noggrannhet äro grundade
på interferensfenomenet.
Men en iakttagelse av
första ordningen, d. v. s.
förskjutning av
interferenslinjerna proportionell mot v/V,
där v är jordens hastighet i dess bana
och V ljusets hastighet är omöjlig.
PROF. M. LANGEVIN
PROF. H. A. LORENTZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
