Vett och ovett / 1 (1887) Author: Alfred Hedenstierna Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bekymren på samhällets höjder.

(En bit ur mitt själslif.)

När jag nu kommer med en ny bok igen, har jag
begripligtvis inga vidare snobbiga fakta och data om mig
sjelf att bjuda på, eftersom intet vigtigt händt mig sedan
jag i fjor publicerade min sjelfbiografi i »Ljud och Oljud».

Se’n dess har jag dock sjelf mest hört »oljud»,
alldenstund mina barns antal under året fördubblats, så att
nu ska’ inte »svenska folket» gå och vara ledset och hänga
läpp och tro, att här någonsin ska’ bli svår tid på
andliga clowner i det här konungariket.

Men det är så modernt nu för tiden, och så vackert
och rörande tillika, att vi författare, huru små och okända
vi än må vara, uti vår diktning blotta något af vårt »själslif»,
våra »inre strider», våra hjertans qval och ve, att jag
för egen del visst inte heller vill undandraga mig att för
herrskapet afslöja, huru det stod till i »mitt väsendes
innersta vara» under några af de mest brydsamma timmarne
i mitt lif.

O, I sjufaldt dåraktige, ringe medborgare, som gån
och afundens dem, hvilka, stående på samhällets höjder,
hedrats med förtroenden, som innebära både magt och
ansvar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>