Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjö, skog och slätt, erinrar den, tyckes det mig, vid
följande dagens soluppgång om ett oskuldsfullt barnahjerta,
ännu obesudladt af lifvets äflan och strid. Men tunga
steg rubba snart den jemna, hvita spegeln, orent stoft
skämmer den bländande färgen, fabrikens och lokomotivets
skorstenar kasta med skadeglädje sot och rök öfver
drifvorna, och den herrliga duken, som nyss gnistrade af perlor
och diamanter, är vorden såsom ett orent kläde.
Det är lifvet och dess mångahanda bekymmer,
som besudlar och befläckar allt med sin heta, flämtande
andedrägt.
Det snöar ute på kyrkogården, och menniskornas
lätta, oroliga sinnen draga vanligen glömskans dok öfver
de käre, vi bäddat dernere, lika fort som vinterns
bårkläde breder sig öfver förgätna grafvar, men tyst och
säkert rör sig lifvet i kullen, och då vårsol lyfter den
frusna ridån för de stumma statisternas trånga loger, tala
några gröna strån om trägna generalrepetitioner till det
skådespel vi nämna uppståndelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
