- Project Runeberg -  Vett och ovett /
92

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tag med högra handen i en enbuske, tog fram en
tobaksbuss med den venstra, drog ned mössan öfver öronen
och började sakta hvissla:

»Kom flicka lilla, valsa med mej!»


När så cyklonen hade gått sin väg, klef jag fram i
skogen, som skyddat mig, lyfte på hatten och sa’:

»Hur står det till med herrarna?»

Då började den store, starke med otrolig brådska
reqvirera dit så många afgrundsandar, att om hin håle
verkligen ansåg honom för solid, så att han brydde sig
om att effektuera hans order, så lär hans varma
excellens ännu i dag ha full sysselsättning bara med att
mobilisera så många.

Men den lille, klene stackaren, han såg helt lugn
och belåten ut och sa’:

»Tackar som frågar, rätt bra efter omständigheterna.»

Och så ruskade han sig för att få veta om ryggen
var afslagen, men inte så mycket som en knapp i
kalsongerna hade lossnat en gång.

Jag bara gapade af förvåning.

Då småskrattade den lilla satans karlen och sa’:

»Ja, ser ni, min kamrat han är ungkarl och inte
van vid sånt här, men jag har varit gift i fem år och
sju och en half månad, och om qvällarna, när jag
kommer hem, har min hustru alltid något att anmärka,
och hvarenda gång när jag då öppnar sängkammardörren
brusar det ut alldeles som har nyss, så jag är van vid
det, ser herrn, så mig gjorde det ingenting.

En annan gång var jag uppe i riksdagen när baron
Klinckowström talade. Några af kammarens ledamöter,
som inte hade slät gullring å venstra handen, sågo ut som
om de hade varit sjösjuka, vredo och jemrade sig, men
de öfriga sutto stilla med ett belåtet leende på läpparna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free