- Project Runeberg -  Vett och ovett /
101

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husförhör, rödsot, lördagsskurning och blifvit instrumentförlöst
med tre par trillingar.

Den andre, som jag såg författa, var herr
Pettersson, men att han författade just , det visste jag inte
förr än efteråt.

Herr Pettersson hade middagsbjudning, och då
brukade han alltid vara sjelfva glädjen och fryntligheten, men
det var han inte den gången, ehuru Gud skall veta, att
han försökte. Men han var lite tankspridd. Han bad
hofrättsrådet Balkenskrifver »köra ut hundrackan ur nedra
förstugan» och kramade händerna på vaktmästaren och
kallade honom »min käre, ärade vän». Rätt som det var,
försvann han, och sedan träffade jag honom i tamburen,
der han gick och trampade fruarnas kappor på
garneringarna och mumlade: »... kära tilldragelsen ......
glädjen att ... glädjande för oss ... första gången ... rörda
känslor ...» o. s. v.

»Hvad nu, Pett’son, mår du inte bra?» sa jag.

»Jo, jo, bäste bror», sa’ han och sköt mig
baklänges ut, »men jag letar efter fru Örtenqvists vegasjal,
för hon fryser.»

Fryser! och vi voro i Juli månad och hade + 27°
Celsius i skuggan. Jag beklagade vännen Örtenqvist, som
hade en sådan kallsinnig maka.

Fem minuter efteråt stod jag och gjorde mig
intressant för värdinnan, då hon med ens bleknade och
hviskande ropade [1]: »Herre Gud, Pettersson, ä’ du från vettet!»

Då hade Pettersson stoppat sin frackficka full med
den mindre delen af en skäligen smutsig kökshandduk,
medan den ojemnförligt större delen af besagde husgeråd
hängde kring hans ben och dinglade. Den stackarn hade
varit ute i serveringsrummet, torkat af sin drypande panna


[1] Att “ropa“ någonting “hviskande“ synes innebära en orimlighet;
det är heller inte alla som kunna det, det är fruarnas specialitet, när
de uti sällskap bli rasande på sina män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free