Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vill derföre något tala om de fyra elementen:
jorden, luften, elden och vattnet, om än det sistnämnda
icke sker utan en viss motvilja.
Länge trodde jag på grund af de under min första
ungdom städse i min omedelbara närhet ljudande orden
’elemenskade tjufpojke’, att här fanns ett femte element,
som kallades pojkar, men jag har sedan funnit, att
begreppet pojke endast är en sammanfattning af de vanliga
fyra elementen sålunda, att en rättskaffens pojke har jord
på blus och benkläder, luft i lungorna, eld i hågen, och
vatten i ögonen då man klår honom.
Jorden är af alla element mest att beklaga, ty den
har ännu efter 6,000 år inte kommit till klarhet med sig
sjelf, utan arbetar och kämpar med flere sins emellan
stridiga ’naturer’ såsom kronoskatte, frälse, skatte-frälse
och säteri. Vidare är den på sina ställen hårdt betungad
af grundskatter och indelningsverk. Dessa äro dess värst
tryckande bördor, påstår svenska riksdagens
landtmannaparti äfven efter de 30 procentens afskrifning, medan
deremot en gammal tänkare påstår, att ’den tyngsta börda
jorden bär, är en otacksam menniska’. Hvem skall man tro?
Jorden indelas i: åkerjord, fosterjord och utjordar.
För att ha trefligt med åkerjorden bör man ega kapital,
Öfverumsplogar och oxar; för att glädjas åt fosterjorden
bör man ha fantasi, känsla och Svenska Dagbladet; på
utjordar reder man sig deremot godt med en dubbelbössa
och ett par stöfvare.
Att ’dö för fosterjorden’ skall enligt flera aktade
skalders enstämmiga påståenden vara någonting alldeles
extra i njutningsväg. Sjelf kan jag derom icke yttra mig
af egen erfarenhet, ty jag lefver helst medan jag håller
på, men att ’älska fosterjorden’, hvilket också skall vara
något fint, är jag alldeles ofantlig villig, bara någon
beskedlig menniska ville ge mig några hundra tunnland
att hålla af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
