- Project Runeberg -  Vett och ovett /
159

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller tjufvar grafva efter, och är alldeles likgiltig för
hopandet af timliga egodelar. Jag står på hufvudet och gör
bondgrin i Smålandsposten för småländingarna och den
andra andliga allmogen i Sverige hvarje tisdagsmorgon
klockan half åtta; det ger mig ett tarfligt lifsuppehälle
och mera önskar jag ej.»

»Men lifförsäkringssaken är en stor och vacker tanke,
till nytta för menskligheten, till trygghet i lif och död;
det är ärofullt att verka för densamma, ni kan göra er
ett namn inom assuransväsendets annaler.»

»Jag fruktar, att min naturliga benägenhet för
högmod och öfversitteri då skulle ånyo få luft och jag
alldeles förgäta den blygsamhet, hvilken varit alla svenska
publicisters prydnad. Se på Jörgen Lundström!»

Den öfriga delen af samtalet mins jag inte, men
den som något varit i lag med lifförsäkringsagenter, han
vet på förhand, att jag, innan vi skiljdes åt, hade lofvat
att egna bolaget mina krafter, ty hade jag inte lofvat
det, så hade naturligtvis min värfvare setat der och
öfvertalat mig ännu i denna stund utan andra uppehåll än
som behöfts för insättande af nya tänder hvartannat år
och en liten kur för inflammation i käkarna hvar tredje vecka.

Samma dag jag låtit sätta in annons i tidningarna,
att jag mottog försäkringsuppdrag för Credit Viager
(reservfond 25,000,000 francs), märkte jag en i ögonen
fallande förändring beträffande mensklighetens behandling
af min person.

Inte för att jag hade varit så rysligt älskad förut,
men nu rent af sprang man undan för mig. Vek jag
om en knut, blef det tomt på gatan framför mig, som
om den sopats af kartescher; kom jag in på ett
schweizeri, erinrade sig plötsligt alla de innevarande, att de
hade något att beställa i andra ändan af staden, och jag
lefde en hel vinter och köpte mig dess utom en
frackkostym och ett sidenparaply bara på medel, som jag fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free