- Project Runeberg -  Vett och ovett /
177

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om, och kejsare och kungar hade bjudit honom femtio
riksdaler i timmen, för att han skulle resa ut i främmande
land och föreläsa om den stora kometen och den lilla
tusenfotan; men hans egna landsmän hade salat ihop så
att de kunde lofva honom femtio riksdaler och tjugofyra
skilling i timmen, för att han icke skulle beröfva sitt
fosterland den närmare utvecklingen af kometens
kubikinnehåll och tusenfotans knävecksmuskler.

Den mannen hade pengar och ära, betalta
skräddarräkningar och en matsmältning, som skulle trotsat alla
uselheterna på ett småländskt småstadssmörgåsbord. Han
borde alltså vara mycket lycklig på julafton.

Men ack nej; posten hade just medfört den
förkrossande underrättelsen, att långt nere i Brasilien hade en
annan lärd herre upptäckt en splitter ny sorts snigel, grå
till färgen och långsammare i sina rörelser än något
annat lefvande väsen på den kända delen af jorden. Först
hade forskaren trott, att det var det species af
snigelslägtet, som kallas ’kunglig svensk statskomité’, men sedan
man uträknat, att djuret ändock förmådde förflytta sig ¼
tum i månaden, hade man funnit origtigheten af detta
antagande.

Och åter började julens engel hviska tröstens ord
till den stackars lärde och intala honom, att han skulle
stuka sin brasilianske kollega med någonting ännu
långsammare än hans snigel och till den ändan skicka honom
handlingarne i ett svenskt rättegångsmål, som genomlupit
alla instanserna.

Men Asmodeus hånlog och sade: »Den gubben går
inte; ty den svenska kurialstilen är så torr, att alltihop
skulle afdunsta på vägen.»

Då skylde julens engel sitt anlete och grät.

En sådan verkan har sanningen äfven i en satans mun.

Och Asmodeus och julens engel gingo länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free