- Project Runeberg -  Vett och ovett /
181

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amor är blind och kommer derföre ofta till gamla
gummor, jag var sned i grepen och kom derför till
källarmästare Pettersson.

Och skall jag säga herrn sanningen, så fann jag der,
att lifvet är bara uselhet och att den smula glädje, som
fins deri, ligger och gömmer sig som en sötmandel i en
sexkannegröt.

Samma afton jag och mina elfva syskon kommo
der i huset, var der slutbal med stadens danselever. Der
var lif och lust och lekande fröjd; alla barnen voro glada,
lockar flögo, ögon blänkte, skoband brusto, fiolisterna
svettades, småflickorna föllo i skratt och smågossarne i otakt.

Jag och syskonen voro ju heller inte annat än barn,
der vi stodo på buffeten jemnt åtta dagar efter vår
födelse i glasugnen. Också nickade vi muntert mot
hvarandra, så att det klingade helt gladt från vår lilla bricka,
under det två dussin stadiga ölglas, som sett mera af
verlden, stodo bredvid oss, tröga och dåsiga som gamla
kammarråd på embetsrummet.

Så var der en liten flicka, som var vackrare än alla
de andra tillsammans. O, hvad hon var varm efter
dansen, hvad det bruna håret gnistrade och näsborrarne
vidgades, då hon, väntande på sin tur i françaisen, stod
och log och lekte mot golfvet med spetsen af sin hvita
sidensko!

Så kom hennes pappa, tog lillan vid handen och
förde henne fram mot buffeten. Ack, hvad vi voro
afundsjuka på hvarandra i ovissheten om från hvem af oss,
som den lilla elfvan skulle kyssa bort några droppar.
Jag blef den lycklige och uppsnappade i förbifarten den
blick af oändlig kärlek, som den öfverlycklige fadern gaf
sin lilla flicka.

Fjorton dagar derefter hängde pigorna hvitt för
fönstren, satte hvita öfverdrag på soffa och stolar i
restaurantens förmak och radade upp konfekt med svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free