Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes fyra tillfällen i mannens lif, då han är
stolt som en kung, icke vill byta öde med någon och
blickar ned på jorden såsom från ett fågelperspektiv.
Det ena är när han lemnat sockorna och får sitt första
par stöflar, det andra när han för första gången hör egen
klocka knäppa i västfickan, det tredje när han tagit
studentexamen, det fjerde när han fått ja af den första
fästmön.
Ty nu för tiden gifter man sig aldrig med »den första».
Blefve han än sedan riksdagsman för Sorunda, trots
origtigt förnamn på valsedlarne, eller ständig stipendiat
i svenska akademien för en för 25 år sedan utförd
öfversättning, som ingen menniska läst, — han skulle dock
aldrig mera känna sig så lycklig.
Och de unga studenterna kommo och svärmade
kring i källarsalen under jublande fröjd, och fränder och
vänner tryckte lyckönskande deras händer, och det fanns
icke en af de hvita mössorna, som icke ännu var hvit
och fläckfri och jungfrulig som nyfallen snö.
Och primus fattade min sneda grepe och höjde mig
på senfull arm och utbringade ett lefve för dagen, för
studentlifvet, för framtiden, hoppet, ljuset och glädjen, ja,
för allt detta, som fyller hjertat, då man är aderton år och
nyss slungat sin gamla gymnasistmössa öfver skolplanket.
Det var en vacker yngling, oförderfvad och full af
hänförelse, och det föll icke ens någon af de gamle
lektorerna in att dra på munnen, då han i en hast förvandlade
mig till en löftets bägare, vid hvilken han svor att egna
hela sitt lif åt ljusets och sanningens tjenst, åt vetandets
idrott på ännu obrutna banor, och att aldrig låta
lefvebrödet träda i förgrunden framför lefnadsmålet.
Några år efteråt fick jag följa med min moster
kaffekannan och »en half af Bergens bästa» in i ett af
de enskilda schweizerirummen. Der voro ett par
landtjunkare och en tjock, rödbrusig länsman, som med verklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
