- Project Runeberg -  Vett och ovett /
213

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verldsnäktergal, såsom Kristina af Snugge, så får
naturbarnet alltid så mycket af »dame», att hon kan sticka
sin fordom bara och brunbrända, numera atlasklädda och
sylfidiska fot inom hvilken salong som helst i Europa.

Mannen, som födes i backstuga, behöfver deremot
gerna en generation på sig, innan han sitter ordentligt på
en budoirdivan och två, innan han sitter väl på en
fullblodshäst.

L. O. Smith kan förbrylla hela vår nation, bränna
upp all vår spanmål till sprit och tränga sig in i första
kammaren, men han kan icke ta’ af sig hatten med behag.

Slik idrott måste han lemna åt sina betjenter.

Men bondtösen, som haft lyckan med sig, kan efter
ett år presenteras i vår verldsdels finaste societeter, vare
sig det gäller en dinér i Windsor, en soiré i — Wexiö
eller en hertiginnas mottagning i Faubourg S:t Germain.

Det skulle också Lotta kunnat.

Första gång jag såg henne, gick hon vall med
faren på trädesjorden. Kjolen var trasig, håret linfärgadt,
näsan trubbig, ögonen pigga, chemisen obestämd i färgen,
och de små kinderna absolut okunniga om att det i
verlden fanns något som hette förlägenhetens rodnad och
Barnängens tvål.

»Hur mår du, min tös?»

»Tack, bra, men den lee baggen ä så ilacker te å
flöja öfver stengärsgårn så ...»

Så kom husbondens lilla gräbba med middagsmålet.
Blåsur mjölk och en mager, hård brödkant. Den lilla
fårvakterskan var fattig, men hade hon kunnat sälja sin
tandrad åt en dame i stora verlden, och sin aptit åt en
kung, så skulle hon snart kunnat fråga hvad alla fåren,
trädan, ja, hela hemmanet kostade.

»Hvad heter du?»

»Lötta.»

Jag har alltid svärmat för ingenuer och här hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free