Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brädgolf som den rikes persiska matta. Qvalen tycka om
sidenet och spetsarna i den förnämes alkov, men försmå
ej heller den enklare lägerstaden i bondehem.
Icke långt från Wexiö bodde under förra hälften af
det århundrade, som nu lutar mot sin solnedgång, en
styf och sträf bonde, ledamot i sitt härads domarenämnd,
egare af god gård och mycken boskap, hustru och barn,
många marker gammalt hårdt silfver samt ett gammalt
ännu hårdare kynne. Jag får lof att kalla honom
Magnusson, så att inte gammalt folk känner igen honom, och
jag får lof att säga, att han hade ett argt, högmodigt
sinne, så att ungt folk må akta sig för att likna honom.
Och likväl, i många fall skulle han varit god nog
till mönster för en ärlig danneman. Han hade aldrig
genom bedrägeri lagt en skilling till sitt jordiska goda,
hans ord var kanske bättre än många nutida
Kinnevaldsbönders vexlar, och hans åkrar buro honom hvarje höst
rikare skördar än grannarne bergade från sina tegar. Men
allt efter som graniten röddes från hans mark, tog den
plats i hans hjerta, och en bön till Johan Magnusson
verkade lika mycket som om man velat dämma upp
qvarnfallet med ett grötfat.
Och så var det den gamla historien. Petter,
tjenstedrängen, var en flink karl, som slitit ondt i 23 somrar,
men ändå fått styfva muskler och rosiga kinder. Stina,
dottern i huset, hade lefvat under nämndeman
Magnussons hårda regemente i 18 år, men hade ändå blifvit
frisk och vän som en ungbjörk om våren, när näfvern
är som hvitast och löfven äro små.
Men om våren, almanackans vår och lifvets vår,
börjar det sjuda och brusa inom både ungbjörkar och
ungmör. Safven och ungdomsblodet spränga hvit näfver
och hvita barmar. I björkegrenar sjunga vingade körer
om sol och sommar, i jungfrubröst sjunga brännande
pulsar om kärlekens lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
