Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i detsamma kom in och afbröt samtalet, ty hon hade
bestämdt intet svar till hands.
Nu flydde hon upp på sitt rum, sköt rigeln för
dörren och kastade sig på knä framför soffan.
»Hans hustru!» O jublande, saliga fröjd ... så skulle
du ändå få din lön, du tysta, trogna, försakande kärlek!
Hela den lilla resten af lifvet skulle då i sol och glädje
ersätta allt hvad hon lidit ...
»Hans hustru!» Men så stilla då, gamla tokiga,
femtioåriga hjerta! Hvad är det väl du väntar? Märker du inte
hur tiden har gått, hur åren bredt mossa öfver vårliga
ängder! Man kan älska, lida och försaka vid femtio år
lika bra som vid tjugo, men kan man också glädjas lika
mycket? Kan eftersommaren ersätta våren? Hon tyckte
det nästan vara ett helgerån att låta sin ungdomliga,
lifslånga, varma känsla uppgå i en förbindelse mellan ’två
gamla menniskor’, hvilkas tilltag skulle komma folk att
rycka på axlarna. — Och så barnen! Skulle inte deras
tillgifvenhet för ’tante Malena’ bytas i köld mot en ny
’mamma’, som gjort intrång i deras krets? Nej, det kunde
hon inte bära ... Och hon egde ju honom ändå, kunde
skänka honom hemmets trefnad och tillgifvenhetens
välbehag. Nej, grefve Filip, behåll din ljumma
eftersommarkänsla för dig sjelf ... aldrig, aldrig skall du få veta hur
älskad du var af den unga, den vackra, den varmblodiga
Malena!
— — — — — — — — — — — — — — — — —
»Nå, kära, kära Malena, ditt svar på min fråga i
går?» utbrast grefve Filip och skyndade så fort hans
femtiofyra år det tilläto emot mamsell ute i parken
följande morgon.
»Herr grefve, jag har noga pröfvat mig sjelf, sedan
jag hann samla mina tankar efter den öfverraskning,
stolthet och — hvarför icke säga det! — glädje, som ert
smickrande anbud beredde mig, men ...»
»Nå» ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
