Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
FÖRLÄN ING8- OCH HANSETIDEN.
Troligen hade de ock kommit till sina ämbeten genom rådets
fria val, enligt lagen. Under förläningsväsendets sista tid synes
det dock åter gått något tillbaka med stadens förmåga att
underhålla full stadsrätt, efter så jämförelsevis få representanter för
dess styrelse från denna tid äro kända. Huruvida nämligen de
under 1500-talets första årtionde nämnda trenne borgmästarne,
som alla buro dopnamnet Herman: Herman Schröder (1500)
Herman von Köthen (1503) och Herman Larsson (1510), varit
samtida, framgår nämligen ej nr handlingarna, lika så litet som
om den sista medeltidsborgmästaren Lasse Henriksson Skrifvare
(1527, 1534) varit ensam i sitt ämbete eller ej. Måhända hade
feodalismen åter gjort något intrång på borgerskapets valfrihet,
eftersom den sistnämndes namn synes antyda att han förut hört
slottsstaten till. Af medeltida rådmän i Viborg känna vi endast
få: Magnus Schröder (omkr. 1410), herr Villam (1425), Lange
Matts (1517, 1535) Swedesche Peter (1517), Jaspar Eianthe
(1517) och Anders Teivo (1535).
Genom sina till borgmästare befordrade fogdar och skrifvare
kunde slottsherrarna utöfva ett verksamt inflytande på
stadsstyrelsens gång. Likaså bibehöllo de städse sin öfvervakande
myndighet beträffande rättsskipningen. En Krister Nilsson, en Karl
Knutsson drogo sig ej för att personligen inställa sig vid rättens
sammanträden å rådhuset. I händelse slottsherren ej själf närvar,
hade hans fogde enligt lag säte och stämma i rätten. Enligt
konung Eriks privilegiebref hade staden att hålla sig till lagen,
efter ty som stadsbokeu i Uppsala utvisar, d. v. s. till Magnus
Erikssons stadslag sådan den fanns skrifven och tillämpad i
nämnda stad. De olika städernas handskrifter af landslagen
buro nämligen namn efter de städer, för hvars räkning de tagits
och hvilkas lokala förhållanden och sedvänjor måhända föranledt
mindre skiljaktigheter och tillägg i afseende å texten. Också
Viborg hade sålunda sin egen handskrift af lagen, som här gick
under namn af stadens bok och beskrefna rätt. *) Men om staden
således — lika litet som öfriga städer i riket — kunde skryta af
att hafva egen rätt,2) hade den dock, såsom äfven annorstädes
var brukligt, sin särskilda efter dess lokala behof afpassade
„ordinantia" eller författning, utfärdad af borgmästare och råd
l) De sittende rad van Wiborgh heft–de gudere aff gedelet–na
utwisinge eres stadh rechte. "/, 1447. Styffe. Bidrag II, 313—315.
*) Om städernas rätter se Schlyter: Svenska lagar.
Stadeus
„be-skrefna ratt"
och
„erdinan-tia".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
