Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIBORGARNES RÄTTIGHET TILL FRI VARUEXPORT FRÅN REVAL. 75
men af dem hade blott fordrats ed, alt de ej skulle föra något
till ryssarne.
För att försäkra sig om att de af viborgarne uppköpta
varorna ej på något sätt skulle komma ryssarne till godo, fordrade
nämligen rådet i Reval att viborgarne med ed skulle certificera
att de köpte godset för egen räkning. På en sådan fordran
svarade Krister Nilsson en gång att då hans konungs undersåtar,
som äro här boende, „ej njuta hansans frihet med ryssarne", hoppas
han att de ej heller behöfva iakttaga några dess bud; „Ni och
de edra pläga ej göra min konungs undersåter någon räkenskap
för deras gods, eller hvar ni försälja det, gören därför väl och
förskonen dem från en sådan räkenskap, som de ej äro skyldiga
er". J) Karl Knutsson tog ej saken så allvarsamt utan menade,
då Reval klagade öfver att hans viborgare, trots deras gifna
ord, handlat med ryssarne, helt gemytligt att man „ej borde
hålla så noga på eder och andra saker med dessa fattiga män,
som här i staden bo".2)
Stundom yrkade man ock från Revals sida att de viborgska
slottsherrarne skulle göra gemensam sak med hansan och på sitt
område förbjuda handeln med Ryssland samtidigt som städerna,
eller åtminstone se till att hanseatiska varor ej genom viborgares
förmedling skulle komma ryssarne tillhanda. Sådana yrkanden
besvarades från Viborgs sida vanligen med en påminnelse om
att Viborg ej hörde till hansan och ej kunde, utan konungens
tillstånd, underkastas några inskränkningar i sin handel. Också
insåg man förväl inom de ledande kretsarna i’ hansan att en
inskränkning af de utom förbundet stående svenska städernas
handelsfrihet ej var möjlig. Så skref Lybeck 1444 till de
livländska städerna, som klagat öfver „utomhansemas" handel öfver
Viborg, att det, Lybeck, såsom städerna nogsamt själfva kunde
förstå, ej vore i stånd att förbjuda handeln på Sverige eller
nederlags upprättande i Viborg eller Åbo.3)
Emellertid medförde den ömsesidiga misstron, särdeles under
tiderna för handelsförbuden, hvilka — såsom vi sett — också
kunde utfärdas från svensk sida, ganska allvarliga förvecklingar
emellan Viborg och Reval.
’) "/, 1425. Hildebr, U. 15. VII, 2!)4.
*) — ok dorffte man it nicht so stronge holden myt eydhen mule andercn
(lingen myt dissen skamelen luden, de hir in der »tat wanen. Schwartz, l*. B. X, 37.
■) Schwartz, V. B. X, ’4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
