Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMPORT OCH EXPORT.
83
brott blifvit genomvått, hvarför dess försäljning till ryssarne
tillstaddes. Vidare infördes: sill, „hering" (ollenborger), viner,
mjöd, honung, m. m. 1493 hade till staden kommit ett skepp
med „kremerie", kramvaror, värda 350 mark.
Främst bland exportvarorna stodo — utom ryssegods: läder,
vax, m. m. — smör och fisk, hvilken sistnämnda vara under
medeltiden äfven i norden i följd af de katolska fastorna
konsumerades mycket mera än i våra dagar. På gårdarna i Viborg
stodo ofta långa rader af gäddor upphängda att torkas, s. k.
solgäddor, hvilka voro en viktig exportvara (torre heckede).
Också utfördes allahanda skinnvaror, „wercke", och hudar, särskildt
älghudar, hvaraf kyller förfärdigades. Tjära och bräder nämnas
första gåugen 1487 bland de varor, som holländarne sökte i
Viborg. Slutligen utgjorde ock de karelska hästarne en viktig
utförsvara. 1445 hade Karl Knutsson sändt med ett skepp bl. a.
hästar till Stettin. Men då dessa djur ansågos oumbärliga för
rikets eget behof, förbjöds 1347 att utföra hästar, som voro dyrare
än 4 mark penningar, äfvensom 1512 sådana, som voro dyrare
än 4 à 5 mark.
Enligt stadslagen var det förbjudet för hanseaterna atti
handla i minut och att detta förbud under medeltiden gällt uti
Viborg är troligt, helst ännu långt senare främlingarne ej
till-låtos sälja sina varor „alne- och lodtals, utan endast i stycken".
Men att döma af vissa i handlingarna nämnda
handelstransaktioner ser det dock ut som om köpmännen ofta skulle kringgått
denna bestämning och sålt i mindre partier. Så t. ex. köpte
en gång en viborgsköpman 3 alnar västerlindskt af en hanseat.
Kanhända gjordes ock stundom i Viborg undantag från regeln
i likhet med hvad som 1491 skedde i Åbo, då danzigboarne
tillätos handla „med spann-, pund- och halfläst och huru de bäst
kunde, liksom borgarne, hvilket aldrig förr varit någon tillåtet".
Likaså skulle hanseaterna ej få handla direkte med bönderna1)
och därmed förtaga borgarne deras vinst. Men äfven detta
förbud kringgicks jämt och ständigt. Nils Eriksson måste år
1492 låta uppbringa några revalska fartyg, som längs
stränderna bedrefvo olaglig handel med allmogen. 1493 klagade han
ånyo hos Reval, att dess borgare på sina resor till Ryssland
plägade i förbifarten handla med bönderna. „Denua stad Viborg
blir alldeles fördärfvad" skrifver han, „om man tilläte slik
’) Beiträge zur kunde Ehst- Liv- und Kurliuids. Hand III, sid. 117.
Expert.
Inskränkningar
i hansoatornns [-hanilolsrftttig-hoter.-]
{+hanilolsrftttig-
hoter.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
