Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
FÖRLÄN ING8- OCH HANSETIDEN.
ur vårt lands historia väl kända politiska förvecklingar, som
lågo till grund för desamma.
Måndagen den 21 mars 1351 — efter det konung Magni
andra tåg till Ingermanland misslyckats och medan konungen
själf ännu vistades i Estland — visade sig ryssarne under
anförande af ståthållarsonen Borisov, första gången efter slottets
bloddop 1293 och 1321, ånyo utanför Viborgs murar. Staden,
som ännu var i sin början, och troligen endast mot landsidan
var skyddad af något slags försvarsverk, kunde ej motstå fiendens
anfall. Borgarne flydde till slottet och fingo därifrån se huru
ryssarne förvandlade deras hem till en hop af rykande ruiner.
Följande dag gjordes väl från slottet ett utfall, men det
tillbaka-kastades med någon förlust och trakten däromkring härjades af
fienden med eld och svärd. Men det höga Sankt Olof stod
okufvadt midt i det ödelagda landskapet och mantelmuren gaf
skydd åt de flyktande invånarne. Det motstånd fienden rönt
utanför det ointagliga fästet medverkade otvifvelaktigt därtill att
konung Magnus, trots sina nederlag, längre fram på våren kunde
sluta fred utan förlust, på gamla villkor.*)
Sextio år härefter, under Törd Bondes höfdingstid, fick staden
ånyo en påhälsning af samma fiender. Svenskarne hade 1411
intagit novgorodska „bistaden" Tiversk — hvilken, enligt hvad vi
ofvan nämnt, torde varit det gamla Tiurinlinna i Räisälä. När
novgoroderna fingo höra detta — berättar krönikan — ryckte de
oförtöfvadt, tre dagar efter erhållen underrättelse, ut med furst
Semen Olgerdowitsch och komna till svenska landet härjade de
och uppbrände deras byar, nedhöggo många svenner och grepo
andra. Inom kort stodo de med en väldig här, „grandi
multi-tudine", utanför Viborg, som ånyo rest sig efter den förstörelse
det en mansålder tidigare undergått. De kringrände staden
och belägrade den. Men de svaga fästningsverk, hvarmed den
ännu var befäst, synas ej heller denna gång kunnat göra fienden
något allvarligare afbräck. Ånyo flyktade invånarne till slottet,
och den 26 mars 1411 uppgick den öde lämnade staden ånyo i
lågor. Härmed voro dock novgorodernas framgångar slut.
Återigen hejdade Tyrgils borg fiendernas segertåg. Tröstande sig
med att hafva förlorat endast en man utanför Viborg, återvände
de till Novgorod, hvarest de, till minne af sitt tåg, genom ett
’) Suomi 18*18. Akiander, Ryska annaler, sid. 101.
Bel|t irringen
Mol.
Belägringen
1411.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
