Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
FÖRLÄN ING8- OCH HANSETIDEN.
Under sådana förhållanden och då krigsfolket därjämte var
decimeradt och medtaget af de talrika striderna, syntes staden
och borgen vara förlorade, helst också riksföreståndaren, som
ändtligen, bevekt af nya böner om hjälp, vid sista öppet vatten
med den helige Eriks banér öfverseglat till Finland, ej före
vinterns inbrott hunnit längre än till Åbotrakten, medan en del
af hans flotta infrusit på vägen på Ålands haf.
Så lefde man i Viborg under ängslan och bäfvan några
veckor framåt. St. Andreasdagen den 30 november 1495 bröt
in. Sannolikt var det en af dessa kulna förvinterdagar, då solens
strålar förmå kasta endast ett blekt skimmer genom den gråkalla
luften och brutna i sällsamma reflexer bilda på firmamentet
egendomliga ljusfenomen af skiftande utseende och färg. Man
märkte att fienden, som sannolikt redan haft känningar af vinterns
inbrott och därför ville bringa striden till ett afgörande slut,
ifrigare än någonsin rustade sig till ett nytt angrepp. Ofantliga
massor af fotfolk och rytteri sågos från trenne håll närma sig
staden. Murar och torn skälfde under ett regn af projektiler,
som slungades mot dem från väldiga bombarder och maskiner,
af hvilka några hade 24 fot i längd. Kulor af bly och järn
samt stenar, till vidden stora som tunnbottnar, träffade utan
afbrott, krossande murarnes tinnar och lösryckande murstenarne
från deras fogningar. Redan hade tvenne torn störtat ned och
ett tredje, i hvilket gapade en väldig bresch, stod färdigt att
ramla. Beröfvad skyddet af sina torn syntes den illa skadade
muren vara ett lätt byte för fienderna, hvilka nu med tillhjälp
af sina stormstegar bestego dess grusade tinnar. Ett ögonblick
syntes stadens öde afgjordt, dess fall besegladt.
Men nu inträffade plötsligt några händelser, som af samtiden
ej kunde förklaras annorlunda än såsom härflutna af en högre
makts omedelbara ingripande och gåfvo sakerna helt plötsligt ett
förändradt utseende. Medan nämligen stadens försvarare gjorde
ett sista förtvifladt försök att afvärja den öfverhängande faran,
i det de — särskildt nämnas härvid borgarne — sökte lösrycka
fiendens stegar, som redan voro nedfällda på stadssidan af muren,
och antände en mängd beck- och tjärtunnor för att med eld och
rök fördrifva ryssarne från muren — då syntes plötsligen på
himmelen rakt öfver staden ett ljusfenomen i form af ett
Andreaskors, strålande i mäktig glans. Ryssarne stodo förlamade under
himlatecknets magiska inverkan och tyckte sig där jämte i följd
af en oförklarlig synvilla se staden full af krigare, ehuru sådana
Anilni
stormningen.
Stailens
rltdd-ning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
