Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
ligare lade sig ut för köpmännen, blef konungen helt vred. Förut
— menade han — var vinsten af den viborgska handeln några
hundratusen mark om året, men nu hade de svenske däraf några
hundratusentals marks skada, såsom syn går för sägen, så att alla
våra svenska varor ligga här nu i skarnet och gälla platt intet.
Då Horn skickat till konungen 80 ungerska gyllen, som ryssarne
gifvit i ersättning för det skydd deras lodjor åtnjutit af de
svenska skeppen, tyckte konungen det vara alldeles för litet och
menade att Horn lika gärna kunnat skicka honom en rödlök
som dessa fattiga 30 gyllen, och han varnade honom att ej så
köpa den ryska tvål, att ögonen därmed blifva uttvättade 1).
Konungens orubbliga åsikt var att hela den viborgska handeln,
sådan den nu gestaltat sig, alls ej gagnade riket, „utan det skarn,
som de utländske lämna efter sig, det blifver de svenskes fördel,
så att de kunna göda sina åkrar därmed".
Därjämte hade fruktan för främlingarne nästan öfvergått till
en fix idé hos den gamle konungen. Han föreställde sig att de
främmande, tyskar och ryssar, när de ej fingo sin vilja fram
beträffande tullen, skulle slå sig tillsammans och taga af honom
både slott och stad, innan man visste ordet af. Där är en ond
köpslagan i Viborg, skref han engång, ryssarne råda därstädes
nästan lika mycket som Klas Kristersson. Då han ej mer litade
på Horn, sände han Jakob Henriksson till Viborg och bad honom
draga dit både krigsfolk och galejor och befästa stad och slott,
„till dess vi kunna bekomma den tull af de främmande, som dem
pålagd är". Ville de ej betala tullen, finge de handla hvar de
ville, antingen i Tyskland eller Ryssland. Till Horn skref han
såsom sitt ultimatum i tullfrågan: „Om de främmande pocka
och hota att fara till Narva, så säg dem att de må draga hvart
de vilja. Och som vi förmoda att moskoviten gärna vill draga
denna handel, hvaraf vi ingen profit hafva, till Narva, så kunna
vi ock lida att han därhän lagd varder. Gud gifve att han
allaredan där vore, att vi sådan dråpelig stor skada, som denna
handel hafver haft med sig, kunna blifva förutan" 2).
Klas Kristersson ursäktade sig hos konungen, som tagit så
illa upp hans åtgärder beträffande tullen. Han hade ej kunnat
annat förstå än att det varit konungens mening, att handeln i
Viborg skulle blifva af längre varaktighet. Han hade gjort allt
’) A. H. IX, 106.
’) 1. c.
Horns afg&ng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
