Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
stadens stenhus, där de emellertid, såsom vi sett, icke alltid voro
i säkert förvar.
Utbetalningarna skedde genom stadsskrifvaren. Främst
utgingo arbetslönerna antingen i penningar, vanligen 2 öre om
dagen, då arbetarne voro „i stadens kost", eller ock i persedlar,
t. ex. salt åt bönderna, som 1558 utkörde dyngan från
Svart-munkegården, smör och häring åt skördemännen, som 1695
upp-skuro rågen vid Papula gods, några kappar råg åt „käringarna,
som sopade stadens kista". Vidare uppköptes materialier för
befästningsverkens och de offentliga byggnadernas behof: gråsten
till murarna, stockar till bröstvärnen, tegel till kyrkoväggarna,
bleckskifvor till knoppen på rådsens torn och koppar till flöjeln
på St. Anders’ o. s. v. Först i tredje rummet kommo årslönerna
åt borgmästare och råd äfvensom stadens öfriga tjänstemän.
De betaltes i penningar, hvarjämte stadsskrifvaren fick 6 alnar
packlakan till borgkläde, äfvensom stadstjänarne hvart annat år
några alnar brunt mynsterskt eller blått stendelskt till jacka
och byxor, hvilka äfven på stadens bekostnad sömmades af
skräddaren. Slutligen fanns där en massa diverse utgifter i pengar
och persedlar. Ån skulle det gifvas respengar åt borgmästarne,
när de drogo till Stockholm med räkenskaperna, än togs af
Staffan Kanngjutare papper för stadsskrifvarens behof, än af
holländarne en bok med röda pergamentspärmar till stadens
tänke-bok, än skulle den ene betalas för ett plattyskt bref, som han
skref till Reval, än den andra för en skrifvelse han ställde till K.
M., då borgmästaren reste till Stockholm. Än skulle det köpas
brännvin och öl åt ryska sändebud, än vin åt några italienare,
som besökte staden. Ån behöfdes det linblår till luntor, som
bysseskyttarne skulle förfärdiga, än järn till vagnen, på hvilken
stadens halfslanga stod. Slutligen skulle det ock köpas nya kor
till Papula och hafre åt årets kalfvar, o. s. v.
Om det ofta nog, i synnerhet för de fattigare borgarne, föll
sig svårt att få pengar ihop till margeldens betalande,
betraktades dock dagsverksskyldigheten och vakthållningen, som ålåg
gårdsegarne, såsom det tyngsta onus de hade att utgöra.
„Fattig och rik måste arbeta på murarna" — hette det — och
den, som ej hade råd att lega karl för sig, måste själf utgöra
det honom åliggande antalet dagar i stadens arbete.
Borgmästarne fingo tillbringa en god del af sin dag vid öfvervakandet
af arbetsfolket på vallarna, och köpmännen måste stundom sända
sina bodpojkar med spaden till muren. Endast då pesten gras-
Dess utgifter.
[-Dagsverksskyldigheten.-]
{+Dagsverksskyl-
digheten.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
