Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
till hälften påbudna »bidrag", såsom t. ex. 1559 126 mark till
inköp af guld till fröken Katarinas föräring, 1561 378 mark
till hjälp på konung Eriks engelska resa, 1567 och 1568 små
hjälper, bestående i gäddor, brännvin, bröd m. m. för
skeppsflottans behof, 1580 en »liten gärd" till slottet af 8 läster
tjära o. s. v.
Och till dessa tillfälliga pålagor sällade sig mot periodens
slut vissa med ständernas begifvande pålagda onera, hvilka redan
nästan hade karaktären af formliga kontributioner, såsom
månadspenningarna, 240 daler om året, och enöreshjälpen, som 1606
utgick med 321 daler, förutom några persedlar. Äfven
båts-manshållet åhvälfdes vid denna tid (1614) staden, som na måste
uppställa en båtsman för hvart tiotal borgare.
Lägger man härtill att borgarne dessutom på mångahanda
andra sätt ansträngdes för det allmänna bästa, att de ofta måste
gifva sina fartyg under bästa seglationstiden till kronofrakter
mot utlofvad men ofta uteblifven betalning, att de måste
upplåta sina hem till logi för kronans ämbetsmän och andra
resande och hålla dessa främmande i kost och täring mot en
osäker ersättning, att de slutligen från sina bodar måste
utgifva varor än såsom lån, än på „lång" kredit för slottets
eller militärens räkning, kunna vi inse att de ständigt
återkommande klagovisorna om deras fattigdom och utarmning stundom
voro mera än blotta fraser.
Men å andra sidan förmådde ock borgerskapet i Viborg
kanhända lättare än det i andra finska städer bära de höga
pålagor tiden kräfde. Vid taxeringen 1571 öfversteg dess
förmögenhet t. o. m. själfva Åbos, och regeringen visade sig
städse mån om att vid staden fästa förmögna män, som kunde
upprätthålla dess handel och välstånd. Viborg var därför redan
på 1500-talet en rik stad, om där ock — såsom naturligt var
i en stad med så brokig befolkning — fanns mycket af verklig
fattigdom och elände, för hvars af hjälpande samhället var
skyldigt att ikläda sig kostnader.
För fattig- och sjukvården funnos sedan medeltiden tvenne
inrättningar, hospitalet, beläget utanför murarna, och Magdalenæ
sjukstuga inom själfva staden, hvilka båda stodo under
gemensam förvaltning. De voro försedda med rikligt underhåll,
ty under dem lydde 1551 46 Magdalenæ landbönder, strödda
öfver hela länet, hvilket jämte Borgå och Tavastehus län
dessutom utgjorde s. k. spetalspenningar för de fattigas räkning.
Kronofrakter
och
»gftBtnin-genv
Fattig- och
sjnkv&rd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
