Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
några af stadens fäder, uppsträckta i vidlyftiga spanska
krås-kragar och fotsid rådsdräkt, diskuterande det viktiga
spörsmålet, huru de kunde göra myndigheterna till nöjes i
befästningsfrågan. De talade om „hornverk" och „postejer", i bredd
med hvilka — tyckte de — Erik Axelssons murar med sitt
Andreastorn och sina vigskårdar föreföllo blott såsom korthus,
enkom gjorda för att skjutas ikull; och kanske enades de om
att Pantsarlaks bastion gjorde Viborg starkare än alla de
gamla stads- och slottstornen tillsammans, undantagandes dock
Olofstornet, för hvilket de hyste lika djup vördnad som för
Egyptens pyramider.
När under periodens sista årtionden något af stadens skepp,
,,Vildeman0 eller ^Dufvan", återvändt från en resa till Frankrike
eller England, strömmade allt hvad lif och anda hade ned
genom Håkansportens hvalf till skeppsbryggan f«r att hälsa det
välkommet. Det låg — tyckte man helt visst — någonting
sagolikt i den väldiga kolossen, där den efter en stormig resa nu i
majestätiskt lugn afspeglade sig i stadshamnens stilla vattenyta.
De dåtida stadsboarnes förfäder, för hvilka utlandet bestått blott
af Reval och Riga och för hvilka redan Danzig och Lybeck synts
vara belägna vid jordkretsens yttersta gränser, hade ju aldrig
kunnat drömma om ett sådant under som en viborgsk
„västvart-seglare", den där passerat sundet och plöjt Atlantens vågor. Man
tyckte sig i dess vimpel, som sakta fladdrade för vinden, se en
symbol af fädernestadens senast gångna utvecklingsskede och man
observerade knappt mera det stora lybska märseskeppet och den
runda holländska koggen, som lågo där strax invid fullastade
med salt och dyrbara tyger. Sådana hade ju setts i Viborg
nästan ända sedan hedenhös.
I hörnet vid kyrkan stodo tvenne studenter med korta
svarta slängkappor på axlarna och disputerade ifrigt med
hvarandra. Den ene, en lärjunge af Gregorius Clementis och
personlig bekant med „affällingenu Kasper Juusten, prisade mässor och
processioner såsom gudomliga inrättningar, hvilka mäktigare än
alla predikningar talade till det mänskliga sinnet, och beklagade
de fattiga i stadens utkanter, som nu voro blottade på allt råd
och all hjälp i kampen för lifvet, sedan de svarta och de gråa
barfotabröderna ej mera besökte deras hyddor. Den andre, som
nyss återvändt från en studieresa till utlandets renläriga
akademier, ansåg det vara lika hedniskt att tro på den undergörande
Mariabilden på slottet, om hvilken han hört sina föräldrar tala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
