Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Äfven staden och borgerskapet voro, likasom under
medeltiden, skyldiga, att när ofred hotade, ikläda sig den hårda
krigsrustningen. Staden hade sitt eget artilleri och höll sig med en
„bysseskytt" eller „arklimästare", en mäktig funktionär på sin tid,
hvars pockande fordringar på löneförhöjning man sällan vågade
afslå. Enligt inventariet af 1682 bestod det kommunala
artilleriet af 22 stenbyssor, 24 skerpentiner, 6 kvartersstycken, 9
skeppshakar och lika många „potthundar", förutom 12 s. k. „lediga kamrar",
inalles således af 70 kanoner, större och mindre, alla af järn 1).
De dyrbara pjeserna fordrade ständig vård och remont. Än
skulle de „utskjutas och rensas", än »värmas och tjäras" — ett
arbete, som i brist på arklihus verkställdes i stadens smedja —, än
skulle de förses med nya slädar och lavetter. Stadens
ammunitionsförråd utgjordes vid samma tid af 768 „lod", hvaraf 600 af
järn och resten af bly, äfvensom af 4 skeppund krut och 1/2
tunna svafvel 2). När kriget bröt lös, kördes pjeserna upp på
vallen, där de, svarta och tjärade som de voro, gjorde sin tjänst
lika väl som kronans glänsande „kopparskytt". Detta var
stadens krigsdräkt.
Men också hvarje enskild medborgare skulle, så snart
signalen ljöd från vakttornet, vara beredd att, lik förfädren på
Knut Posses tid, kläda blodig skjorta för hem och härd. De,
som hade något befäl, kunde ur stadens förrådshus förse sig med
pansar och hjälm, ty några sådana rustningar funnos där kvar
såsom minnen från förgångna strider. Gemene man fick komma
som han gick och stod, blott han hade med sig ett „rör", d. v. s.
gevär. Hade han ej det, fick han skaffa sig en hillebard eller
lans och ställdes sedan i vaktkompaniet. „Stadskaptenen",
borgar-milisens högste befälhafvare — om han för tillfället utsågs af
myndigheterna, eller måhända fritt valdes af de vapenföra
borgarne, veta vi ej — utdelade sedan åt hvar man kulor och krut ur
stadens ammunitionskammare. Under stadens fana eller „fänika",
gjord af grön och röd „sindel" och 1547 sydd af Henrik
Skräddare, drogo de sedan ut till de åt dem anvisade platserna i
skansarna och på värnen. Så hade de fredliga borgarne i en hast
blifvit förvandlade till bålda krigare.
Fyra gånger under perioden klämtades det i staden till
krig. Under Gustaf Vasas korta krig med ryssarne (1555—1556)
’) F. S. A. r>447, 82.
») 1. c.
Belägringen
1565.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
