Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERGÅNGSTIDEN.
till hufvudbefälhafvare i fästningen. Man beredde sig på en
långvarig belägring, helst ryssarne, efter att hafva slagit på
flykten Nils Jesperssons åt Lappvesisidan posterade ryttare,
hotade att kringränna staden också i väster. Beskjutningen
började å ömse sidor. Också från Karjaportstornet, som nn bestod
sitt elddop, affyrades några skott, af hvilka ett dödade
befälhafvaren för det ryska artilleriet 2).
Så mycket mera öfverraskades man af att morgonen den 24
finna ryska lägret tomt och fienden bortdragen. Detta föreföll
som ett underverk och man sökte förklara den märkvärdiga
händelsen på följande sätt. Natten förut hade slottsbefälet, af
fruktan att fienden snart skulle bemäktiga sig slottsladugården,
därifrån låtit släpa allt hö upp till slottet. Bullret af vagnarna
som kördes öfver bron genljöd hela Datten vida omkring nejden
och förnams äfven i ryska lägret. Då man emellertid i mörkret
icke kunde få så noga reda på rätta orsaken till bullret, ansåg
man det härröra däraf att „några tusen hästar och en väldig
hop krigsfolk" anländt till stadens undsättning. Då de nu icke
mera ansågo sig kunna något uträtta, beslöto de att afbryta
belägringen och återvända hem. Det troliga är dock att ryssarne
ifrån början funnit, att belägringen öfversteg deras krafter, och
därför åtnöjde sig med att blott kvarhålla besättningen inom
murarna, så länge de plundrade landskapet. Gustaf, som
emellertid under kriget besökt Viborg och därvid visat stort missnöje
öfver såväl försvarsverket som förhållandena i staden, skyndade
sig att inleda fredsunderhandlingar, som 1657 slutade med freden
i Moskva. Det var på återresan ifrån dessa underhandlingar
som Mikael Agrikola dog i Nykyrka, hvarefter hans lik enligt
det vanliga antagandet blef begrafvet i Viborgs domkyrka.
Under ryska kriget på konung Johans tid såg staden åter
ett par gånger fienden utanför sina murar. 1572, troligen alldeles
i början af året, kallades borgerskapet under vapen, „enär
ryssen låg för staden". Hans Persson Näätäinen var då
borgerskapets „hövitsman" och undfick af borgmästare och råd ur
stadens krutförråd särskilda poster krut och bly att dela ut bland
borgarne „allt efter som hvar hade rör därtill" 2). Då var
Nybe-fästningen ännu ej mer än halffärdig. Endast stenfoten var lagd
till den nya muren. Hvarken Åyräpää eller Pantsarlaks bastion
’) Magnus Hongclin, Stridigheter emellan Sverige och Ryssland, sid. 50.
»I F. S. A. 51120; 37- 38, 64—55.
Fienden utanför
staden 1672.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
