Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
1617—1710.
Den period, hvars händelser vi na gà att skildra, är i många
afseenden en af Viborgs stads märkligaste utvecklingsskeden.
Sedan slottets och stadens militära betydelse sjunkit efter
riksgrän-sens förskjutning och sedan ståthållarmakten förändrats till en
af lagar och förordningar bunden landshöfdingsstyrelse, kunde
borgerskapet med mera odeladt intresse egna sig åt fredens värf,
och efter den öfvergångsperiod det nyss genomgått ändtligen till
fullo skörda frukterna af Gustaf Vasas stora verk i afseende å
den inhemska handelns och de inhemska näringarnas höjande.
Traditionerna från det föregående seklet liksom ock tidens anda
öfver hufvud fordrade dock, att hvarje kommuns och hvarje
enskilds verksamhet för att blifva nyttig för det hela skulle noga
bestämmas och begränsas. Genom privilegier och monopol skulle
därjämte vissa orter äfvensom vissa soeieteter och personer, för
att blifva drifvande kuggar i samhällets ekonomiska lif,
tillförsäkras frihet från all hinderlig konkurrens. I den af
„merkan-tilsystemet" skapade ordningen kom Viborg, den gamla
stapelstaden och viktiga handelsorten, att intaga en privilegierad ställning,
som borde tillförsäkra detsamma de största möjliga fördelar.
Också är 1600-talet en af den viborgska handelns storhetstider.
Men såsom alla på teoretisk grund byggda försök att ordna
det praktiska lifvets fria gång, blef ock merkantilsystemet,
drifvet till sin yttersta spets, slutligen genom sina monopol och sina
kompanier en hämsko äfven för dess mest gynnade skötebarn.
Det tog med ena handen hvad det gaf med den andra, och Viborg
fick nogsamt känna, att den „ rosengård af gyllene privilegier",
uti hvilken också dess köpmän solade sig, tyvärr hade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
