Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
„något votum" 1). Ja — i slutet af 1640-talet synes t. o. m.
fråga varit att öka borgmästarnes antal till fem, ty det talas
om en förändring, som K. M. i afseende å stadsstyrelsen i så
måtto vidtagit, „att där fyra borgmästare efter lag och gammal
sedvana suttit hafva, är ock den femte, en skicklig och
välbe-läsen person, tillkommen och förordnad, som där ingalunda är att
mistandes" 2). Men då handeln ju längre det led åter började
gå nedåt och staden aftyna, supplicerade borgerskapet 1664
och 16704) att „tills vidare" ej behöfva underhålla flere än tre
borgmästare, hvartill ock regeringen biföll. Emellertid tillkom
åter 1656 och sedan ånyo 1676 en fjärde borgmästare, den
sistnämnda dock ställd på rådmanslön och med expektansrätt efter
först afgående ordinarie borgmästare. I 1679 års privilegier
bestämdes sedan att staden skulle styras af tre borgmästare och
åtta rådmän. Redan 1685 framhöll emellertid landshöfdingen,
att den vore betjänt med endagt tvenne borgmästare och fem
rådmän. Faktiskt hade ock staden ifrån 1686, sedan
borgmästaren Jonas Nilsson aflidit, endast tvenne ledare för styrelsen.
Enligt 1694 års stat fastställdes slutligen också officiellt antalet
till två borgmästare och sex rådmän, af hvilka dock en därjämte
skulle vara ordförande i kämnärsrätten.
Enär nu arbetena vid magistraten ansenligt tilltagit, vidtogs
redan tidigt (1638?) den åtgärd, att rådet i och för handhafvan-
’) Demanhé om Harrius ’/t 1665 (R. p.). Dock var rådet icke alltid, särdeles
hvad borgmästarne beträffar, fulltaligt. 1624 till 1626 funnos blott 3, efter 1626
nftgon tid endast 2, sedan äter 3 intill 1640, dft antalet ånyo stiger till 4. Följande
ftret upptaga domböckerna åter blott 2, sedan 3 o. s. v. Dock ansågs för den tiden
borgmästarnas antal i regel böra vara fyra.
J) Dock framgår ej, för så vidt vi funnit, att staden verkligen vid denna tid
skulle haft fem borgmästare.
®) Regeringen resolverade ’/3 1654, med anledning af att borgmästare och råd.
då Justinus von Broken efter borgmästaren Rosencröells afgång presenterat för rätten
ett expektansbref på första lediga borgmästartjänst, supplicerat att staden ej
behöfde underhålla flere än tre borgmästare: att dess, regeringens, mening ej varit att
påtränga staden en ny borgmästare mot dess vilja, hvarför J. von Broken måtte se
»ig om efter annan tjänst. Rådet finge, efter behag, anställa fritt val och kronan
ville endast ha sig förbehållet att konfirmera den valde i tjänsten. Broken blef dock
senare borgmästare efter Plantins död 1663.
4) Då tullnären Petter Piper 1670, efter Lorens Mårtenssons afgång, sökte att
" tränga sig till fjärde borgmästare* och staden därför supplicerade att få hälla blott,
tre borgmästare, resolverade regeringen */u 1670, att den fjärde borgmästartjänsten
finge »någon tid och till stadens bättre uppkomst hvila».
Rådets
kollegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
