Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALITETSSTRIDERNA. CRÖELL MOT PRESE.
317
las sade han åt Schmedeman, som misstänktes för kalvinism:
„din svarta djäfvul, af dina bedrifter har man allestädes hört. Du
har varit till Herrans nattvard, bättre hade varit till svinatråget".
En annan gång när han mötte honom på marknaden i Lappstrand,
där Schmedeman ville göra sin borgmästarmyndighet gällande,
svarade honom Cröell, slående sig för bröstet, „här är ock en
borgmästare, och är han icke det ännu, hoppas han väl blifva det".
Och hvad han förutsagt gick snart i fullbordan. Den
störtade folktribuuen blef verkligen borgmästare — främst på grund
af att han var en infödd viborgare och af den afgångna
borgmästaren Caspar Thile såsom sådan rekommenderad för att hålla
stången mot „den tyska nationen i rådet". Nu angrep han
skoningslöst alla främlingar, som sutto i stadsstyrelsen, vare sig att
de voro tyskar eller svenskar. Främst gällde det Plantin, som af
borgerskapet betraktades såsom en inkräktare, hvilken mot lag
och rätt svingat sig upp i spetsen för stadsstyrelsen. Och med
Plantin fingo de andre svenskarna, Menschever och Javelinus,
dela samma öde. Han sade åt Plantin, hvilken han förevitade
partiskhet mot sina landsmän: „fast I ären svensk, så är jag
finne, vi få inte alla vara svenska". Åt Javelinus, hvilken han
beskyllde för falsk protokollföring, utropade han: „viljen I svenske
så handtera oss?" — och yrkade på hans afsättning, emedan han
ej kunde finska. Som vi se förde han ett rent språk med sina
motståndare. „Ur Pandoras ask" — menade dessa — „hade ej
kunnat komma mera ondt än ur hans mun".
Och med icke mindre hätskhet angrep han tyskarna så inom
som utom rådet, främst den myndige och stolte Peter Frese och
den rike Antoni Borchardt. Den förre var en af stadens
förmögnaste män och det tyska partiets främsta stöd. Han satt
uti rådet och var därjämte stadskapten, d. v. s. befälhafvare öfver
borgerskapet såsom militärkår betraktadt, och därtill ännu
föreståndare för domkyrkan. Promenerande med sin spanskrörskäpp
i handen, var han en äkta typ för en 1600-talets storgrossör.
Antoni Borchardt var nyss inflyttad och hade gjort lysande
affärer, så att han på denna tid ansågs såsom stadens rikaste man.
Också han var predestinerad att i sinom tid träda in i rådet,
som nu räknade endast ett par tre infödda ledamöter.
Då Frese en gång i rådet, hvilket Cröell sammankallat till
extra möte, yttrade en afvikande åsikt, ropade Cröell häftigt åt
honom: „Tig tyske, och halt din mun", hvartill Frese genmälde:
„Nej, herr borgmästare, icke hafven I för den skull låtit kalla oss
Crüell mot
Frese.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
