Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:j70 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
därigenom minska kompaniets anseende. Kompaniet påstod sig
1668 väl hafva sändt så mycket penningar till Viborg, som
någonsin varit möjligt; „men att hvarken penningar eller annat
fördelats rätt emellan borgerskapet, utan eftersom Schmidt varit
förvändt med dem och dem benägen till, kunde kompaniet ej rå
för". De enda faktorer, som borgerskapet synes varit belåtet
med, voro de under tjäruhandelssocietetens tid (1689—1710.i
verkande kommissionärerna Peter Thegner, Johan Fremling,
Antoni Priem och Peter Thesleff. Åtminstone förspordes inga
synnerliga klagomål emot dem.
Likasom faktorerna råkade också de »under deras hand och
kommando stående" tjäruinspektorerna, en Peter Thegner, en
Henrik Gudrath, en Jakob Schmidt m. fl., ofta i delo med
borgerskapet. Det ålåg dem främst att vaka öfver tjärhofvet, men
de skulle ock se till att tjäran ordentligen »vräktes" af de för
detta ändamål antagna edsvurna tjäruvräkarne äfvensom att
ingen tjära olagligen utfördes »kompaniet förbi". Det hände, dess
värre, stundom att en och annan borgare gömde några
tjärtunnor bakom Siikaniemi udden och därifrån nattetiden lät ro dem
ut till skepp, som ej seglade för kompaniets räkning. Sådana
och dylika bedrägerier beifrades naturligtvis strängt. Men räfsten
lämnade alltid ett obehagligt minne efter sig, som naturligtvis
skrefs på det hatade kompaniets räkning.
De flesta klagomålen ansåg sig staden dock hafva skäl att
rikta mot hufvudledningen i Stockholm, hvilken enligt dess
mening ej höll sig till sina privilegier. Än klagade man däröfver
att direktorerna, ehuru kompaniet var skyldigt att emottaga
tjäran årligen från den 1 maj, icke i tid anskaffade skepp från
Lybeck och Holland att afföra den, utan sölade i veckotal, så
att priset under tiden kunde nedgå och tjäran förfaras eller h.
o. h. förolyckas, såsom det hände Antoni Borchardt, hvilken under
en sådan väntningstid 1660 genom vådeld förlorade tjära och beck
till ett värde af 4,848 rdr. hvilken summa han återfordrade af
kompaniet. Än åter besvärade man sig »öfver direktorernas
odrägliga procedurer, i det borgerskapet så öfvermåttan illa af
dem blifva handterade uti många stycken, som dem hårdt
trycker". Främst gällde det betalningen. Af hela tjärleveransen,
3,000 läster, hade endast hälften blifvit betald, och det i växlar
på Amsterdam, hvilka emellertid utbekommits så sent, att
borgerskapet ej hunnit inrekvirera sina varor till våren. Andra
hälften var alldeles obetald, och de mindre bemedlade köpmän-
Horgorskapet»
klagom&l mot
direktorerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
