- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
366

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

:j70 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.

strängt förbjuden *). Sådan handel, som gemenligen benämndes
»landsköp", beifrades enligt lag, både emedan därigenom
försnillades kronans tull och emedan den ansågs lända borgerskapets
lagliga handel till förfång 2). Staden hade s. k. utridare, hvilkas
uppgift var att genomresa landsorten i olika riktningar och
„efter-slå" och uppspana allt olaga landsköp, äfvensom s. k.
strandri-dare, hvilka skulle vaka öfver att vid kusten ingen lagstridig
seglation öfvades.

Men trots allt öfvervakande florerade landsköpet. Särdeles
synes det hafva varit omöjligt att utrota det onda från Kexholms
län. Isynnerhet sedan Nyen blifvit anlagdt, tog det så
öfverhanden, att stadens handel verkligen led mycket därigenom. Då
nämligen bönderna i Nevastaden ej besvärades af någon porttull
och dessutom af de nyenska köpmännen, som hade mycket lägre
tull än de viborgska, kunde få salt och tobak billigare, var det
rent af omöjligt att vidare hindra karelarene från handelsresor.
„Bonden på denna orten är af den natur, att han för några öres
lindring intet æstimerar att resa, särdeles vintertiden, 10 à 12
mil längre väg än han eljes skulle hafva till Viborg". Alla
bönder, som hade tio eller tjugu daler i förråd, öfvergåfvo
hemman och åkerbruk och företogo sig att fara upp och ned i
landet för att uppköpa allt hvad de öfverkommo af smör, talg, tjära
och boskap, hvilket de sedan forslade ned till Nyen och Narva.
Dessa bondeköpmän reste så manstarka och försedda med
allehanda gevär, att vederbörande, som borde hålla hand öfver
sådant landsköp, icke vågade angripa dem 3).

Och vid sidan af dessa landsköpare började nu länet att
genomstrykas af gårdfarihandlare från andra sidan gränsen, hvilka
kommo med billiga varor från den nya ryska hamnstaden
Ar-kangelsk. I kapp med kexholmsbönderna utsträckte dessa
arkan-geliter sina färder till Savolaks, Jääskis och Äyräpää, ja —
vågade sig en mil nära Viborgs portar. Sålunda drogs en ansenlig

’) Dock egde köpmännen vissa tider på året rätt att resa på landet för att
inkräfva sina fordringar af allmogen. Enligt landshöfdingens samt borgmästare och
råds patent af 20/,0 1648 skulle det ske emellan nyåret och kyndelsmessan.

*) Den 31/10 1050 utfärdade drottning Kristina ett strängt bref emot landsköp.
Dessutom ingingo förbud mot landsköp i privilegierna af 2/, 1655, ’/, 1660. SI/n
1060, 7, 1664, 27, 1672 och 1672.

") Också klagades öfver bruksförvaltaren Johnn Torvösts landthandel på .Toa
bruk 1680.

[-Oftrdfarihan-doln.-]

{+Oftrdfarihan-
doln.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free