Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbetsrätterna. bönhasar. 383
snickare, som bar några fönsterramar på axeln, och öfverföllo
honom utan vidare med hugg och slag, „emedan han som
en bönhase deras näringsfång förtagit". 1662 attrapperade
körsnärerna tvenne kvinnspersoner, som med borgmästar
Men-schevers lof lifnärde sig med smått körsnärsarbete, och togo hos
dem i beslag en säck med gråverk, lamm- och vargskinn samt
förbjödo dem hårdeligen att vidare syssla med slikt arbete,
stadens edsvurna körsnärer till förfång. 1699 jagade skräddarne
med ämbetsborgmästaren Havemans lof bönhasar och togo af en
landshöfdingens skräddare „till vedermäle" en officersjacka, som
han arbetade på. Men borgmästaren, som ej ville råka i
kollision med herrar officerare, lät genom stadstjänaren återställa
jackan, hvilket högeligen förtröt det lofliga ämbetet.
Stundom råkade ock yrkena i delo sins emellan angående
gränserna för sina resp. arbetssfärer. 1679 anklagade en
kopparslagare en klensmed, „som fallit honom i hans ämbete, i det
han gjort flaggan och knoppen på rådhuset af koppar". 1688
klagade sadelmakaren att tvenne remsnidare gjorde honom stort
inpass o. s. v. 1651 gjorde sig skräddarne skyldiga till
öfvergrepp t. o. m. mot krämarne, i det de sålde silkestråd och
snören, hvilket egentligen tillkom handlandena o. s. v.
Oaktadt handtverkarne sålunda sökte frigöra sig från all
möjlig konkurrens och därtill ännu skaffade sig särskilda
skydds-bref för sina yrken — såsom t. ex. karduansmakarne 1660, att
inga bockskinn finge utföras från staden ’), hattmakarne 1668, att
tullen på utländska hattar skulle höjas ’-’), tunnbindarne 1672,
att lybska tunnor ej finge införas 3) o. s. v. — gåfvo de likväl
ofta anledning till klagomål öfver höga priser och dåliga varor.
1657 heter det att „man i staden hade orsak att beklaga sig
öfver största delen af ämbetsmännerna för den obillighet de med
sina varors och arbetens stegrande föröfva". Särdeles gällde detta
skomakarne, „som, oaktadt de i Viborg fingo läder billigare än
annorstädes, likväl så utur måttan sina arbeten försälja, att man
i andra städer, där lädret är 2 à B gånger dyrare, likväl kan
köpa skor och stöflar för snart sagdt halfva värdet". Dem till
straff inkallades nu från Tyskland en skomakare med två gesäl-
’) Magistratens patent af ’*/« 1650.
5) K. M:s resol. V,, 1668.
’) K. M:s resol. "/„ 1672.
Handtverks
a-romas dyrhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
